Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Isbrytning eller försumpning?, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
ster sinnade, fastän lian sedan blef högerns kandidat. Hans
debut som riksdagstalare innebar ett försök aft under
betäckning af en viss oklarhet göra sig litet kärälsklig för
landtmännen i deras favoritkapitel: indragning af städernas
bränvinsmedel. Vid sin debut som motionär var det den
med ungdomens upptuktelse anförtrodde, bekymrade läraren,
som, för att tala med den Restadiska vältalighetens
tungomål, ville förebygga att genom litteraturen uti det unga
sinnet kunde införas “den matk som aldrig dör, den eld
som aldrig utsläckes“. Denna oro kom visserligen något
tvärt på i riksdagens senaste timmar, men den var lika
väl-menad för det.
Med understöd af konstitutonsutskottet, den tigande
första kammaren, hr Ljungman (försvarade naturligtvis det
sväfvande och obestämda i de valda uttrycken) prästerna
Hazén (ville ej veta af någon annan tukt och sedlighet än
enligt kristendomens principer och dessa äro dikterade i
sjätte budet), Laurell [i guds ord (d. v. s. bibeln) får man
tydligt och klart lära sig hvad som menas med tukt och
sedlighet. Hm?] och Redelius (utom sig af jubel att en
gång få gå i spann med hr Hedin) hr Restadius (vittnade
att han och hans kamrater i ungdomen varit mycket
för-därfvade af opassande litteratur) samt af hr Hedin — från
Stockholm — ej han från Torp — lyckades motionären
förskaffa sig vissa garantier för att för mognade personers
skönlitteratur, för världslitteraturen, i den mån den kan
förvärfvas åt Sverige, skola bli fastslagna samma principer,
som antagas behöfliga för barn och ungdomsböcker och för
sådana personer som icke tåla vid att höra någonting annat
än hvad som öfverensstämmer med de konventionella
begrepp de råkat på ett eller annat sätt inhämta om hvad
som menas med tuktiga och sedesamma ord.
Det må nu arta sig huru det vill med de framtida
följderna af detta hr Sahlins vägbrytningsarbete för
bön-haseri inom Sveriges vittra litteratur och för en rörelse
syftande till inskränkningar af tryckfriheten, så har hr
Sahlin i alla händelser redan dokumenterat sig så pass, att
det är att beklaga att en så kraftig och begåfvad och
ärelysten ung man icke besinnat att i pryderiets och
reaktionens gränder gro inga lagrar. Att hr Adolf Hedin
sällade sig till ett sådant sällskap är naturligtvis också
ganska bedröfligt, men själfva faktum och sättet, hvarpå han
motiverade det, låter förklara sig icke blott ur ett anfall
af* dåligt lynne — och i sådana stunder är han taktiskt
ganska odräglig och oberäknelig — samt af dåtida
demoraliserande Aftonbladsliaison, utan ock däraf, att han är en
gammal idealist, som dessutom alls icke intresserar sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
