Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Isbrytning eller försumpning?, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
utskrifvenhet spöklikt grina fram mellan raderna. Men ändå
myllrar det på samhällslifvets område af frågor, exempelvis
socialpolitiska, kulturpolitiska, kommunalpolitiska,
finanspolitiska etc., som kunde vara fullt ut så angelägna och intressanta
att göra till föremål för en lika grundlig eller lidelsefull debatt
som de ämnen, hvilka tronande på ledareplats nu
preten-dera allmänhetens synnerliga uppmärksamhet.
Härigenom skulle tvifvelsutan en god grund kunna
läggas äfven för den politiska pånyttfödelsen, hvarefter vi
längta. Att det komme att endast gå tämligen sakta, är
en annan sak, och hvad den inhemska politiken beträffar får
jag verkligen till sist bekänna, att jag halft om halft lutar till
den af mig härofvan något hånfullt omtalade
naturmedi-ciniska uppfattningen, att reaktionens många fulslag och
osunda vätskor, som hopat sig inom den svenska
samhällskroppen, behöfva tid på sig att värka ut och att förr
är icke mycket att hoppas på en grundlig förbättring.
Men det är alltid skillnad på resignation och resignation,
och alltid kvarstår plikten att med alla sina krafter
påskynda den där utdrifningsprocessen.
Det fins två förhållanden, som skulle kunna drifva på
densamma betydligt fort. Det ena vore, om socialismen
hastigt växte sig imponerande stark här i landet och skrämde
eller lärde vederbörande att på fullt allvar och i handling
behjärta Themptanders vackra ord 1886 — det är många
år sedan dess! — “det är att leka kur ra gömma med tiden
om man inbillar sig, att man gör landet någon tjänst
därmed att man icke vågar se arbetarefrågan i ögonen“, eller
Herslows karakterisering af arbetarefrågan som framtidens
största fråga. Om utsikterna för socialismens hastiga och fasta
tillväxt som en samhällsmakt har jag ingen bestämd mening.
Det kunde i alla fall lätt hända, att äfven den metoden
blefve smärtsam och operationen ganska svår, men
effektiviteten torde man däremot kanske icke behöfva
be-tvifla. Det andra förhållandet är vindens riktning där ute
i Europa. Där ute kan ske en tvär och mycket stark
omkastning i vindriktningen och det finge vi mycket godt af
i vår lilla vrå. Den vindilen kan som ett intet vända upp
och ned på och vädra ut mäktigare potentater än de
hel-eller halfreaktionära makter, vid hvilkas fötter vi för
närvarande ha att kräla. Jag vill i det fallet påminna om
och sluta med några ord ur “Mäster Olof“:
“Då höres ett gny i luften liksom sorl af folk. Hvem
gnyr? ropar påfven och skakar sin vigg. Hvem sorlar och
kejsaren skakar sitt svärd. Ingen svarar. Men det gnyr
ändå i luften och det susar och det ropar: “Tänk!“ Och
påfven fai tillsamman och kejsaren bleknar och frågar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
