Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - En fattigreformator, en social nutidssaga, af Pauper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
passerat närmsta udde och nacken hade han på flera år inte
ledat, så att den hade då mellan de stora fadermördarna
styfnat därhän, att dess egaie godt kunnat utnämnas till
borgmästare i hvilken liten småstad som hälst, dit kungen
aldrig kom.
Efter att ha varit borta åtskilliga månader, återkom vår
man. Men han var icke ensam. Det extratåg, som han
bestält för sin hemresa, bestod — utom den salongsvagn han
för sig och domestikerna begagnade — af 2 lokomotiv och
34 lastvagnar, de senare innehållande formulär, papper, hyllor
och fack, visserligen den ena saken den andra lik, som ett
lingon det andra, men dock hopplockade från olika håll.
Här var någonting gjordt. Nu först kunde sällskapet anses
stiftadt och vår man, hvars rykte gick öfver all rikets
gränser, var dess verklige stiftare.
För att fullt värdigt kunna mottaga hjelpsökande, hyrde
man sig en ordentlig lokal på 27 rum, hvaraf det innersta
dussinet utgjorde det allraheligaste och var reserveradt för
vår man, som därifrån hade särskild utgång, för att ej komma
i kontakt med den illaluktande massan. Öfriga rum fyldes
med papper, hyllor och fack och, i de senare, formulär med
frågor i 54 olika ordställningar. Den privata
generalfattig-styrelsen med sin byrå och generalöfverdirektör var klappad
och klar. Själf satt denne som ett afgörande orakel,
omot-sägiig därför att de, som hade behof af att säga emot,
aldrig kommo så långt. Alla hjälpsökande skulle pumpas och
resultatet, som antecknades på förut omtalade formulär, gå
genom minst fyra mellanhänder för att ordentligen sofras,
innan herr generalöfverdirektören besvärades därmed. De, som ej
rapporterades, voro förut afvisade och besväret att säga nej
till resten var nu inte värre än att det kunde utföras på
lediga stunder.
Folk, som visst inte ville tigga, men hoppades genom
sällskapet få arbete, sa, att det måtte fan gå dit och låta
pumpa magen på sig, för att fruarna skulle få reda på när
och hvad man åt sist. Man fick ju ändå aldrig ett dyft som
ersättning för obehag och skonötning. Allt gick åt till
or-ganisationskontot.
Men stadens högmögende tyckte, att det var en tusan
till karl. Han hade ju med sina tabeller tydligt visat, att af
dem, som trodde sig behöfva hjälp, endast 0,03 % voro i
behof däraf. Där fans ock förklaringen till, att man haft råd
genomföra denna organisation af sällskapet, som, sanningen
att säga, i alla fall kostade styfrar.
Den stora stilen på sällskapet, med borgmästaren i tèten
och vår man där bredvid, förklarar den stora hypnosen.
Alla enskilda välgörare knogade sina pund till sällskapet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
