Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - En fattigreformator, en social nutidssaga, af Pauper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
gaf vika. Och så förklarade baronen på sällskapets Fruarnes
Välgörenhets-Ordens möte på Valhalla -— stadens största
danslokal — att något så utmärkt i fattigvårdsväg, som den
gamle presterat, finge man då leta efter. Han rådde väl inte
för, att både han och det obefintliga systemet blifvit en smula
åldrade. Nej, felet låg djupare. Det var de förbaskade
nattväktarnas fel, att fattigvården vore så illa skött. De skulle
väl framför andra vara egnade att hålla reda på folk, de,
som voro i tillfälle att observera de mest intima saker och
som kunde föra anteckningar om hvar och en, som smatt sent
hem på nätterna. Och på dagarne, då de icke voro
upptagna af nattväktariatet, var väl ej meningen, att de skulle
gå och lata sig. Ah nej, nu hade de framför andra, som ju
måste arbeta om dagen, det bästa tillfälle att gå omkring
hvar med sin lilla magpump (af samma konstruktion som den
stora förut omnämnda) och göra så att säga en liten
tör-pumpning, så att det värsta var undangjordt, när de fattiga
kommo till stora pumpen. Och ville ej nattväktarne det,
skulle det stiftas en lag, enligt hvilken de skulle kunna liksom
pressas till sjömän.
På detta sätt piskades nattväktareinstitutionen, som gamla
trasmattor, och dammet rök —, som meningen också var
—-i ögonen på allt folket. Men nattväktarna vardt arga och
påstodo, att skulle de larfva omkring om dagarne med, kunde
de inte sköta sin nattväktartjänst, som var deras hufvudsyssla,
ordentligt, utan komme då att ta sig en tupplur allt emellanåt
på natten. Men kuku lofvade att bara han blefve utnämnd
till öfverfattigkuku, skulle det nog komma att hampa sig,
som han ville.
Och i samråd med baronen (de voro visst sammansvurna
sedan längre tid tillbaka, fast ingen visste det) hypnotiserades
stadens välaktade, så att de kommo till mattpiskningen och
fingo dam i synen. För att slippa från eländet, voterade de
på stående fot åt den blifvande öfverkuku 25,000 kr. (hvaraf
dock 10,000 gingo under ett annat namn) samt sju
ålders-tillägg å hvardera 2,500 kr. att utgå ett hvartannat år. För
öfrigt tillerkändes numera hr öfverkuku all den makt och
myndighet, han med sina vattenblå ögon kunde falka efter och
alldeles särskildt med hänsyn till stadens nattväktare. Att
han skulle få så många hus som helst till byrå och arkiv,
faller af sig själft, liksom att han, om han ville, finge utfärda
formulär med frågorna omkastade på 173 olika sätt.
Efter den gamle, som resigneradt afgick och därför fick
mottaga alla tänkbara hedersbetygelser, kom baronen. Men
vänskapen mellan de sammansvurna stördes numera af
båda-deras maktbegär. Den segrande, det var öfverkuku. Ty ;si,
det är lättare att afskaffa en föga eller alls icke aflönad
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
