Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Apropos Dramatiska teaterns pjesaffärer, af Bertha Straube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586
gärde 850 francs för den. Direktör F., som studsade
öfver denna stegring i priset, begick nu det oförlåtliga felet
att skicka fru Hartman, som ännu var i Paris, till Sardous
agent för att underhandla. Han gaf mig sålunda indirekt
en konkurrent, fru Hartnian led ett nederlag — troligen
det enda hon lidit i sin dar — och från den stunden
kostade pjesen 1,100 francs. I hopp att Sardou skulle hålla
sitt till mig gifna ord, sände direktör F. mig genast 850
francs, men det var för sent. Fru Hartmans visit hade
förstört alltsammans, och jag nödgades skicka pengarna
tillbaka. Det säger sig sjelft, att direktör F. ej såg på 250
francs, när det gälde en pjes som redan gjorde sin
rundresa genom Europa och Amerika. Han sände mig
ögonblickligt det erforderliga beloppet och jag expedierade per
omgående manuskriptet, bifogande dertill kontraktet för att
ingen skulle tro det jag på affären förtjent en enda
cen-time. Men såsom ersättning för mitt stora besvär och
min betydliga tidspillan, bad jag att få behålla
egande-rätten för den svenska landsorten — en begäran som
direktör F. genast villfor. Jag skickade följaktligen ett
kvitto som tillförsäkrade den dramatiska teatern den
uteslutande eganderätten för Stockholm och mig densamma
för provinsen. Men nu höjde associationen rösten
förklarande, att om jag ville behålla eganderätten för landsorten,
det uteslutande skedde för att öfverlåta den åt direktör
Ranft — det var naturligtvis också min afsigt — och
dertill kunde man omöjligt samtycka. Jag sväljde harmen
och utfärdade ett annat kvitto — det som herr Ossian
Hamrin så omsorgsfullt offentliggjort, i hopp att ställa mig
i en ofördelaktig dager.
Kort derefter erfor jag likväl, till min stora förvåning,
att associationen, såsom “ett vedermäle af sin tacksamhet“,
åt herr Hjertstedt öfverlåtit äganderätten för landsorten
af “M:me Sans-Gène“ och att han, ur stånd att sjelf
exploi-tera pjesen, afstått den åt hr Ranft. Att denna
öfverlå-telse verkligen ägt rum har jag intet skäl att betvifla, ty
direktör F. bekräftade den vid sitt sista besök i Paris, då
jag förebrådde honom att han tillåtit associationen handla
delojalt emot mig som i decennier tjänat verket.
Hvad ondt har jag då, enligt herr Hamrins åsigt,
gjort genom att af direktör Ranft, ägare af “M:me
Sans-Géne“ för landsorten, utverka tillåtelse för herr Ahlbom
att under oktober månad spela pjesen i Sundsvall och
Hernösand? Jag hade genom herr Ranfts för vållande
förlorat 200 francs, han gaf mig tülfälle att återvinna 50 kr.
— var det ett brott?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
