Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Nya böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
597
förträffligt. “Dess höga plaisir“ är lättläst, underhållande
och intresserande.
Adolf Pauls “Mater dolorosa“ lär tillhöra den icke
just så obetydliga skaran af originalpj eser åt hvilka
direktör Ranft godhetsfullt upplåtit en förvaringsplats i
Vasa-teaterns arkiv och som det har varit hans vackra afsikt och
ädla löfte att på scenen uppföra mycket snart efter
antagandet. Tidningsnotiser visste ock att berätta i vintras,
att "Mater dolorosa“ vore mycket snart att förvänta.
Under förhoppning att hr Paul, som är till hälften .finne,
för-värfvat så mycket af den berömda finska envisheten som
kan fordras för det icke lätta värfvet att hä
teaterdirektören och teatersekreteraren att göra allvar af saken, torde
bedömandet af denna pjes lämpligen kunna anstå tills
vidare och ske på tidskriftens teaterafdelning. Det är ock
ofantligt mycket trefligare att ej behöfva bedöma en pjes
endast efter de intryck den gör vid genomläsningen.
Samme författares “Ung-Hans’ kärleks äfventyr“ är
visserligen icke så ovanligt voluminös, men den hade ändå godt
tålt vid en reducering. Till strykning eller å. m. total
omskrifning skulle vi ha velat rekommendera dedikationen,
så ock hvarjehanda andra partier af boken. För öfrigt
erkänna vi ärligt, att vi hvarken kunnat dela den
förtjusning. som gifvit sig luft på somliga håll, eller den heliga
indignation hvaraf C. D. W. upplågat. Boken är på det
hela taget ganska menlös och oförarglig, borde rent af
kunna duga till lektyr, om ej precis vid familjelampan,
så dock i läsecirklar sammansatta af respektabla
familjefäder och mödrar, som icke alldeles glömt bort sin egen
ungdom och förlofningstid. Felet må vara vårt, men vi
bekänna, att om vi än på sina ställen uppriktigt senterat
förfis lyrik, stilbehandling eller godmodighet, så har det
varit förbundet med en viss ansträngning att föra
läsningen till slut. Dedikationens humor skrämde oss; för sådan
sakna vi behöflig receptivitet.
De båda journalistböckerna “Z kannibalernas land“ och
“Dä jag var redaktör^ äro skäligen obetydliga, om de än
på sätt och vis trots öfverdrifter kunna anses som
skildringar af an del faktiskt existerande journalistiska
förhållanden och som sådana kunna vara underhållande
ochantres-santa för den, som utan större besvär kan tillmäta skildringen
den betydelse och den räckvidd, som vederbör. Den
Svan-lundska boken är skrifven med en viss ledighet i stilen.
Den Levartska med en viss saft. Den skattar dock något
obehörigt åt maneret med Jörgeniserad stil och
Jörgeni-seradt kretsande kring de egna i realiteten tämligen
ointressanta personliga förhållandena, och sådana imitationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
