Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Än ett par ord om religionsvetenskapliga kongressen, af Alb. Björck, Kr. Winterhjelm och Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o6
Hvor De ha nævnte udtalelse fra, ved jeg ikke; De må have
fået fat i et galt papir!
Ærb.
Kr. Winterhjelm.
Jag kan fatta mig helt kort i anledning af de båda ärade
insändarnes gensagor mot några af mina uttalanden i h. 6
om religionsvetenskapliga kongressen. Naturligtvis måste jag
till fullo acceptera pastor Björcks bestämda förklaring om den
personliga anledningen för honom att på förhand klargöra för
auditoriet Max Mullers uppfattning om den gudomliga
uppenbarelsens betydelse vid religionernas uppkomst. Men huru
många teosofer, svedenborgare etc. än må ha suttit där ute i
salen som åhörare, var det i alla fall helt visst en mycket
behöflig försiktighetsåtgärd med afseende på flertalet
personer, som utgjorde de egentliga kongressdeltagarne, och jag
vågar t. o. m. betvifla, att åtskilliga af dem ens efter
uppläsarens lugnande förklaring känna sig tillfredsstälda med
andan i Max Mullers föredrag.
Min hufvudanmärkning mot kongressen, att den gjorde
föga skäl för sitt namn och ingalunda höll hvad inbjudningen
lofvat, får från insändaren mottaga ett visst erkännande som
befogad, och det är vackert så. Huruvida jag varit för
pessimistisk eller pastor Björck är för optimistisk i vår skiljaktiga
uppfattning beträffande graden af hrr Strandells och
Bergmans m. fl. intresse och förutsättningar för objektiv
religions-vetenskaplig utredning är ett underordnadt spörsmål. Jag
skulle visst icke ha något emot att inse och erkänna, att jag
bedömt de nämda personerna orätt, men ännu känner jag
mig ej öfvertygad om att så är fallet.
Af två anledningar beklagar jag, att jag tillskrifvit
hr Winterhjelm yttranden som icke varit hans. Det är
alltid tråkigt att uppge folk ha sagt hvad de icke ha
sagt. Det är icke heller angenämt att mot en uppgifven
person rikta ett hugg, som man anser skarpt, men som
rätt-visligen skulle ha riktats mot helt annat håll, där man
kanske till på köpet icke skulle kunnat ha rimligen väntat något
annat.
Att jag nu kommit att begå detta misstag i fråga
om hr Winterhjelm har berott på en hopblandning af
urklipp ur Aftenposten och Nationaltidende samt min
uppfattning att hr Winterhjelm fortfarande liksom under flera
föregående år vore korrespondent äfven till den sistnämda
tidningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
