Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Några drag ur djurens sällskapslif, af Carl Forsstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630 .
kade; men till grund för densamma ligger en symbios
mellan musslor och kräftdjur, hvarpå vi nu känna flera
andra exempel. Sålunda förekommer hos jättemusslan i
Indiska hafvet en liten krabba (OstracotheYes tridacnæ)
och hos pärlmusslan en annan (Conchydotes meleagrinæ),
hvilkas verksamhet med all sannolikhet står i samband
med deras värdinnors näringslif.
För den som studerat djurlifvet vid vår västra kust
är det ett välbekant förhållande, att våra vanliga krabbor
eller s. k. hafspindlar af sl. Hy as m. fl. ha ryggen betäckt
med svampdjur, mossdjur, sjöpungar, alger o. s. v., hvilka
underlätta deras bemödanden att dölja sig för fiender,
medan å andra sidan den lefvande beklädnaden liar
förmånen att af de rörliga och kringströfvande krabborna föras
i friskare vattenomsättning och till nya näringsfält. I de
södra och tropiska hafven, hvarest djurlifvet är rikare och
striden för existensen lifligare, har un an iakttagit många
liknande och än mer utvecklade fall. Sålunda lefva t. ex.
några af Medelhafvets eremitkräftor i ett intimt kamratlif
med aktinior eller sjöanemoner. Som bekant bebo dessa
med ganska stor intelligens utrustade kräftdjur tomma
snäckskal, hvilka de stundom tillägna sig genom att aflifva och
uppäta den ursprungliga ägaren. Sedan de fått ett
passande skal, flytta de dit en eller flera aktinior och vandra
sedan omkring med dem på hafsbottnen. De fastsittande
och egen rörelseförmåga saknande sjöanemonerna få
härigenom tillgång till rikligt vattenombyte och deltaga
därjämte i eremitkräftans måltider, medan de å sin sida
genom sina stingande nässelorgan bereda sina bärare skydd
och försvar. Då eremitkräftan tillväxt i storlek, så att
snäckskalet blir för litet, utväljer hon ett nytt skal och
ditflyttar omsorgsfullt sina väninnor. I de zoologiska
stationernas akvarier har man ofta varit i tillfälle att iakttaga
dessa bevis på en ganska hög intelligens, och en forskare,
Stuart Wartly, säger sig till och med ha märkt, att en art
bland eremitkräftorna, Eupagurus Prideauxii, är så artig mot
sin väninna Adamsia palliata, att hon väljer ett nytt skal,
då den sistnämnda ej är nöjd med det först utsedda. — Om
en af Medelhafvets krabbor, Dromia vulgaris, vet man, att
hon ofta har ryggen beklädd med en kork- eller hornsvamp,
Suberites, Jivars lifligt röda färg och tomtemössliknande
form förlänar henne jämte den skyddande förklädnaden
ett rätt eget och lustigt utseende.
På korallrefven i Bataviabukten lefver en aktinia,
som är af grågrön färg och har munskifvan omgifven af
en krans talrika, i spetsen violett färgade tentakler. Enligt
Sluiter vistas alltid i denna aktinias sällskap en liten fisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
