Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Andra afdelningen. VIII—IX - VIII. De bemödanden som Kurian efter Possevinos andra beskickning användes för att vinna Sverige åt den katolska religionen - IX. Drottning Katharinas död 1583. Katolicismens ställning i Sverige under Johans återstående regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
665
beslutet bejaka och af en christlig frii willja onödde och
otvingade samptycke, att thenna liturgia eller mässordningh,
som anno 1576 af präntet är utgången och sedan anno 1577
in februari bådhe aff oss så ock andre flere bisper,
prelater och prester granneligen öfversedd läsen och
öfvervä-gat, blef endräckteligen gillat och anammateffter-som then
underskrifning då skedde thet uthwisar, må ock hereffter
uti alle församlingar här uthi Sweriges riike, ingen
undantagen, hållen och brukat blifwa, hvarföre vii och hermedh
samme underskrifningh såväl som then anno 1575 af
pre-sterskapet samptligen blef bejakat och samptyckt, uthi alle
theris artikler härmedh på wåre egne och wåre
medhbrö-ders vägne wele hafwe stadfäst och medh thet allerförste
uthi wärket ställa och sedan oryggeligen hålla. “
Att detta beslut ej gälde furstendömet ehuru det
förklarar sig omfatta alla församlingar i Sveriges rike, är
uppenbart och framgår dessutom af Örebro artiklar af 1586.
IX.
Drottning Katharinas död 1583. Katolicismens ställning
i Sverige under Johans återstående regering.
Drottning Katarina hade flera år lidit af en sjukdom, som
medförde de häftigaste plågor i lemmarne “acerbissimos
do-lores in membris“. Månne gikt? Men hon bar sitt Edande
med tålamod och betraktade det till och med såsom en
väl-gerning, “in beneficii loco numerans“. Hon afled den 12
oktober 1583, efterlemnande ett älskadt minne både bland
katoliker och lutheraner. De stora fordringar hon stälde på
sig sjelf, hennes anspråkslöshet, som gick så långt, att hon
ej väl upptog om någon berömde henne — laudes gravius
ferebat quam alii contumelias —; det öfverseende hon visade
andras svagheter och hennes verkliga menniskokärlek måste
göra ett fördelaktigt intryck äfven på dem som ej delade
hennes katolska tro. Det är rörande att i jesuiternes
årsberättelse af 1585 läsa, huru hon på dödsbädden, efter att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
