Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - En moder, af Anna Törnström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
Sn møder.
Af
Anna Tömström.
När hon var med sitt första barn, föresatte hon sig
med hela en ung god kvinnas naivété att aldrig under sitt
hafvandeskap tänka annat än vackra, ädla tankar, aldrig
låta sig besmittas af det fula, det orena. Ty hon hade
hört sägas att såsom modern då var, så blef barnet.
Och det blef henne lätt att hålla ord. Hon var af ett
lugnt temperament, åtrådde ej mera än hvad hon nu hade
i sin makes unga kärlek, sitt nätta hem och sitt ljusa
vackra hopp, barnet. Den lilla tjenstflickan och hon kommo
bra öfverens, mannen var visserligen mest borta från
hemmet denna tid, men hon saknade dock honom ej så mycket,
att längtan blef till smärta eller disharmoni, ty hon lefde
i minnet af de första lyckliga månaderna och i hoppet om
dar, som skulle komma.
Hennes mesta tid, den, som ej tillbringades med
arbete i det lilla hushållet, användes till att sitta och drömma
vid fönstret i hvardagsrummet, hvarifrån hon såg in i
grannens — en gammal klockare — trädgård. Hon tyckte
gubben såg så god och fridfull ut, att han föreföll henne
som inkarnationen af den högsta lycka, där han gick och
pysslade med sina träd, buskar och blommor. Tidigt på
vårsidan började han rödja, räfsa och klippa, gamla löf
lämnade rum för det groende späda gräset, torra grenar
föllo rasslande till marken, för att unga skott skulle kunna
spira, en liten drifbänk lades. Och han log, den gamle, så
godt för hvarje arbete, han fick färdigt, och ibland kunde
unga frun höra upp till sitt, i synnerhet när fönstret
lämnades öppet för sol och vind att komma in igenom, hur
han i glädjen kunde ta upp någon psalm. Vanans makt.
Och då log äfven hon där uppe och nunnade med. I
kyrkan tyckte hon var så kvaft denna årstid, men att ute i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
