Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Broxvik-Fägerskiöldshistorien jämte några af dess juridiska, advokatoriska, psykologiska och journalitiska interiörer och accessoarer, kritiskt belysta af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
698
Den skrifvelse, som inlemnades den 13 april 1897 och som
synes ha varit frukten af hans närmare funderingar under
mellantiden, innehåller förutom hvarjehanda medicinska
reson-nemang, på hvilka nu icke är skäl att ingå, äfven den
slutledning, att det varit en hel serie starkare och
svagare giftmordsförsök. Men den 14 i nästa månad
synes han egentligen tro att den egentliga förgiftningen
skulle ha verkstälts natten den 12—13, ty den
omständigheten att fru Taube då varit ensam med mannen anföres
som ett det mest graverande indicium. Detta var i den
skrift, som formligen ledde till hennes förflyttning på den
anklagades bänk. Den där skriften förvånar genom sin
enkelhet och genom lättvindighet i motivering. Förutom
åberopandet af fröknarna Fägerskiölds och Carlfelts utsagor
—- det fans ingen grundad anledning till misstro mot den
förra säger han — använder han ytterligare som hufvudmotiv,
att ohållbarheten blifvit uppvisad af uppgiften att intet
sublimat funnits kvar i huset sedan föregående år, samt det
att fru Taubes tankar och tal ofta sysslat med gift.
Befintligheten af sublimat är visst icke uppvisad, tvärtom
mottager man vid ett noggrannt genomläsande af
protokollen alldeles ovilkorligen det intrycket att den största
sannolikhet talar för att intet sublimat funnits kvar — annat
än i frkn F:s fantasi. Enda beviset på fru Taubes flitiga
tankekretsande kring gift och dylikt har kronofogden också
funnit därsammastädes.
På kronofogden och riddaren Carl Grönlunds lifliga
begifvenhet på att lyssna till och äflan att anföra skvaller
skulle man kunna hämta icke så få exempel ur protokollen
och från förberedande undersökningar. Ett bland de mest
frappanta är hans försök att slå mynt af förgiftningsskvallret
beträffande den där kuriösa Fredrik von Röök. Ett
noggrannare sofrande af pratet härom och i samband därmed
försiktighet att genast draga fram det hade besparat honom
åtminstone en af många déconfiturer.
Ett annat fall, där hans lifliga reagerande för skvaller
ingick en moralisk och intellektuel allians med de
tendenser till brutalitet, som man tycker sig ha uppspårat
psykologiskt hos honom, var, när han offentligt inför sittande
rätt helt ogeneradt pådyflade fru Taube delaktighet i
foster-fördrifning. Han hade nämligen hört af Anders att denne
hade hört af Petter att denne åter hade hört af Greta att
hon en gång hört glunkas om någonting ditåt. Så funtad
och storartad ungefär var hans bevisningsprestation, som
är ett nytt excellent bevis på den minnesvärda sällsynta
förening af kritisk noggrannhet, skarpsinnighet och grann-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
