Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - »Unser Karl», novell af Bret Harte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7^7
komligt algörande och logiska climax, öfvertygade honom
om hans framgång. Hans hand greps ifrigt af en mängd
krigare, generalen omfamnade honom inför den
andlösa församlingen och tårarna kommo konsuln i ögonen.
Medan festen pågick, fann han emellertid till sin
förvåning, att Karl icke blott blifvit på modet som
kalfaktor utan äfven att hans naiva enfald och sublima
enkelhet voro föremål för hela barackens undran och
outtömliga nöje. Historier berättades om hans
färdighet att göra bockar, som täflade med Handy Andys;
gamla, tokiga anekdoter gjordes om och lämpades för
“vår Karl“. Det var “vår Karl“, som då han fick två
mark i drickspängar af en ung dam, till hvilken han
lämnade en bukett från en artig löjtnant, visade någon
förvåning och sade: “Men, g nådige Fräulein, den
kostade oss nio mark!“ — Det var “vår Karl“, som afbröt
en annan dams beklaganden, att hon ej kunde antaga
hans herres inbjudning, med att artigt säga: “Ah,
gnä-digste, det gör ingenting, ty jag har ett hr ef åt Fräulein
Kopp (hennes rival) också och jag blef, tillsagd att ej
bjuda er båda!“ — Det var “vår Karl“, som förvånade
en värdinna, till hvilken han i sista minuten framförde
en officers ursäkter, att han oväntadt blifvit hindrad i
och för tjänsten, genom att föreslå att få taga med
middag åt den olycklige officern från det just serverade
bordet.
Dessa fängslande missöden voro ej inskränkta till
hans husliga och sociala tjänst. Ehuru alltid redo,
mekaniskt läraktig och oföränderligt lydig i en soldats
manuela och fysiska plikter — hvilket förskaffade honom
de tyske exercismännens gunst —■, var han alltjämt
oöfvervinneligt okunnig om deras mening, ja till och
med om ändamålet och afsikten med de militära
instrument, han fick i sina händer eller syn på. Del
var “vår Karl“, som för sina instruktörer påstod, att
det i fält gick fortare och lättare att ladda geväret .till
mynningen och skjuta af dess dödsbringande innehåll
med ens än att ladda och skjuta tid efter annan. Det
var “vår Karl*, som vid en förpostfäktning var nära att
döda sin instruktör genom att följa instruktionerna
efter bokstafven, då instruktören glömt lösen. Det var
samme Karl, som, strängt tillrättavisad för sitt oförstand,
nästa gång vid anfallet försiktigt lade till: “Såvida ni
ej genast säger “Vaterland“, så skjuter jag’“ — Men
man kunde ej betvifla hans fullkomligt menlösa sinnelag
och barnsliga oerfarenhet, hvilka eggade hans kamrater
och förmän att visa honom allting, i hopp att få höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
