Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. I. I tessinska gallerier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
blomstringstid. Nu är det väl så att Brahesläktens och
en mängd andra gamla familjers intima förening med
Bernadotterna kan tillerkännas ett mycket vackert motiv,
nämligen fosterlandskärlekens. Redan vid sina första
steg på Sveriges jord, då han till svenskarne gjorde sin
berömda fråga: hnr många a’ ni?, möttes nämligen
stamfadern af ett tillmötesgående från landets aristokrati,
som är enastående i alla länders historia och som
ingalunda minst tryggat hans ättlingars ställning. Karl
Johan lönade denna vänlighet, säger Crusenstolpe, med
att söka ruinera sina vänner: men Crusenstolpe var en
elak man, som torde kommit sanningen närmare, om han
sagt, att det var vännernas egen dumhet, som minskade
deras ekonomiska välstånd. Huru som helst är detta
länge sedan, och våra dagars Bernadotter kunna med
säkerhet sägas vara fria från alla tankar på faror från
den rika adelns sida och däremot riktade åtgärder. Hos
den nuvarande kungen kan man tvärtom märka en viss
benägenhet att omgifva sig med rikt folk samt göra sina
tillgifna ekonomiska tjänster. Hofvets
sammansättning-visar ett godt samförstånd ined rikets första stånd, som
i massa flockat sig under dess olika grader, och för min
del tror jag ej, att motivet i allmänhet varit att öka
kunglighetens glans utan snarare att få del af den. Rang,
uniformer och ordnar äga nämligen ännu vid gryningen
till det tjugonde seklet en så magnetisk kraft, att man
för dem gärna offrar den enligt mitt förmenande Wå
af-undsvärda ställningen som obetitlad och oberoende
jordägare.
Om du eller jag vore innehafvare af t. ex.
Eriks-bergs fideikommiss, detta furstliga gods i det härliga
Södermanland, så skulle vi med säkerhet försaka äran
att vara öfverceremonimästare, äfven om det vore hos
jordens mäktigaste potentat. Men den släkt, som då
rid-derskapet och adeln i december 1865 begick sitt
politiska själfmord, fällde det bekanta yttrande om sig själf,
att den både på och invid tronen städse haft
fosterlandets väl för ögonen, eller något dylikt, tänker
annorlunda. Detta är ju dess fullkomliga privatsak; men det
har onekligen sitt intresse som en kulturell tidsbild, att
se samme man, som för något öfver två decennier sedan, då
drottning Josephine låg på sitt yttersta, i gaskig
stämning trafvade upp i slottet och frågade “hur gamla frun
mådde“, nu fungera som hofceremonielets ledare och
stöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
