Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. I. I tessinska gallerier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
omisskänligt drag af tidens alla ståndsskrankor
nivelle-rande ande. Om fru Schröderheim ser ned frän sitt
himmelska oxöga, skall hon finna, att 1790-talets “Ruter
fru och några hackor“ ej voro de sista eftergifterna på
hofettikettens skala. Mesalliansen har blifvit så vanlig
äfven inom de gamla adelsfamiljerna, så nödvändig af
brist på mynt, att icke blott Skeppsbron,
Västerlånggatan och Reymersholm utan äfven Israels vandrande
folk hållit sitt intåg och fått fotfäste i Tessins palats.
Kommer så till att hvarje ofrälse embetsman, som
genom tur eller duglighet nått en högre ställning, kan få
sin fru presenterad på hofvet, så är det själfklart, att
mången matrona, som nu rör sig i den svarta sammetens
prakt, börjat sin bana vid schweizeri disken eller mellan
ballettkulissen och med klok beräkning knipit den kanske
då minst gifvande men för framtiden mest lofvande unge
notarien. Däri ligger ju intet orätt, ty hvarje vacker
sträfvan bör ha sin belöning, men då alla gamla
skran-kor nedbrytas, böra ej förmögenhet eller fåfänga
förmedla passagen till det nya samfundslifvets
mönstrings-plats utan detta lifs viktigaste faktor: bildningen. Med
denna är det emellertid ofta klent beställdt, och den
uppmärksamme iakttagaren kan i hofvets salar mången
gång få höra s. k. grodor hoppa öfver eljest
oklanderliga läppar och se hur den föreskrifna hofdräkten blifvit
ett vackert exempel på den i naturen härskande lagen
om skyddande likhet.
Låtom oss taga plats en 21-januari-afton, till ex.
1892, då jag ännu var med i dansen, ett stycke in i
stora galleriet, i denna verkligt kungliga sal, hvars
magnifika tak och spegelklädd a väggar bilda en kanske
alltför präktig infattning till taflans rörliga element. Vi ha
tagit förste hofmarskalken i hand, beundrat hans
ståtliga hållning och förnäma lugn, vid dessa tusentals
handtryckningar, och ställa oss i ett af de främre leden bland
det officiella lifvets växlande livréer och låta de åt hvita
hafvet tågande passera revy. I galleriet äro en
oöfver-skådlig massa herrar redan samlade. Civila ämbetsmän
och militärer af alla grader, riksdagsmän i frack och
riksdagsmän i jacka och kavaj, vetenskapsmän,
konstnärer och köpmän, stadsfullmäktige och litteratörer — med
ett ord alla det publika lifvets kategorier, från statsråd
och generaler till unge amanuenser i departementen och
nykläckta underlöjtnanter, från första kammarens talman,
den lille högt betrodde herr Per, ända ned till Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
