Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Broxvik-Fägerskiölds-historien, af Kurt. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
förverkandet af vänners förtroende, förlusten af en sådan
fästman som Evert Taube, det på barnets tillvaro bygda
framtidshoppet, krossandet däraf, födslovåndorna, samt som
lämplig klimax och applådställe lät dödens stora
vördnadsbjudande majestät tåga fram. Men å andra sidan
kan det icke häller betviflas, att detta tal, framfördt med
en för tillfället afpassad högtidlig predikoaktig stämma,
i sin slutliga formulering var till alla sina effekter på
det mest minutiösa sätt utstuderadt och beräknadt.
Talet gjorde synbarligen afsedd effekt på åtminstone
en del af publiken, men det hindrar inte att det var
föga annat än en patos å la lånbiblioteksroman. Den
som med klara ögon och lugna känslor tittar litet
närmare på de faktiska förhållanden, som skulle tjäna till
hörnstenar för denna skimrande piedestal för frkn
Fäger-skiölds trovärdighet, kan ej undgå att finna verket
uppför dt i en väl fantasilik stil.
Så t. ex. synes ej framgå af barnmorskejungfruns
utsagor, att frkn F. varit i någon ovanligare grad eller
mer än alla andra hafvande fruntimmer gripen af ångest
för dödsrisken. Snarare förefaller kontentan af hennes
resonnemang i det afseendet ha varit af ungefär
följande mycket kallblodiga och lugna art: “Det händer en
och annan barnaföderska, att hon stryker med på
kuppen, och det kan ju förståsx hända mig också. “
Advokaten har — - antagligen omedvetet — skrufvat
upp sig själf i denna sak och målat med bred saftig
pensel denna rätt abstrakta dödstankes drifvande kraft
att “uppmjuka sinnet och bereda det för uppriktig
bekännelse “ och de hemska fasorna i födslosmärtans stund
och huru hennes sanningskänsla triumferar dock trots
allt. “Otroligt är, säger han, att en människa skulle ha
mod och vilja att nalkas en möjlig och snar död med
icke blott en lögn på läpparne, utan till och med en
sådan lögn, hvarigenom hon skulle efterlämna såsom allt
fortfarande kvarstående en af de rysligaste beskyllningar
emot en annan människa. “ Först och främst är det som
sagdt icke alls konstateradt något beträffande hennes
tro på att döden verkligen med all gevalt ville så att
säga tränga sig in genom dörren till förlossningrummet.
Vidare är det alls icke bevisadt, att framfödandet var
något ovanligt hemskt och farligt. Läkarens närvaro är
måhända i advokaten-ungkarlens ögon ett tillfyllestgörande
bevis på dödsfara. I sådant fall skulle många fruar
varit mycket illa däran. Måhända har fru Adn, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
