Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Broxvik-Fägerskiölds-historien, af Kurt. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ene är häradshöfding S. Arfwidsson i Kalmar län,
den andre är nämde konsul, hvars egentliga yrke är
be-drifvande af trävaruaffärer, och lät äfven dessa taga
hand om fideikommisset, som äfven hade rätt bra med
skog. Under sina lefnadsår var han mot en mycket
hederligt tilltagen ersättning under närmare omvårdnad hos
häradshöfdingen. Men en förkylning ådragen efter någon
nattlig pokulering bidrog att han år 1887 lades i grafven.
All sin kvarlåtenskap hade han testamenterat till
systrarna Arfwidsson och deras barn, på grund hvaraf
her-rarne A. såsom målsmän disponerade fideikommisset till
fardagen den 14 mars 1889, då E. Taube tillträdde det
som sin hustrus målsman.
I hvilket skick han fann egendomen och dess skog
omnämnes icke i tidskriften, men det enda han bekom
af den lösegendom som skulle åtfölja fideikommisset var
— en gammal sidennattrock. För att bekomma det hö
och halm som fans på gården måste han förbinda sig
till betalning, enär han eljest ej skulle kunnat
fram-fodra kreaturen.
Det blef naturligtvis rättegång, och dess detaljer
kunna följas i nämda juridiska tidskrift. Den enda
ersättning för fideikommissinventarierna, herrarna
Arfwidsson ville lämna, var 5,821 kr. 17 öre, men icke blott för
halmen och höet utan äfven på andra sätt ansågo de
sig ha fått en motfordran äf 8,660 kr. 64 öre på Taube.
Skulle de betala inventarierna högre, kunde ingen annan
måttstock vid värderingen följas än — 1801 års
marke-gångspriser. Man skref nu år 1889 eller 1890 och det
gälde fardagsåret 14 mars 1889.
Rättegången gick genom alla instanser och slutet af
visan blef att herrarne S. och G. S. Arfwidsson genom
k. m:ts domi den 9 maj 1893 ålades att en för bägge
och bägge för en genast till Taube utgifva 21,309 kr.
55 öre jämte ränta å 6 proc, från den 14 mars 1889,
d. v. s. det hela gick väl slutligen upp till 27—28,000
kronor.
27,000 kr. eller en gammal sidennattrock; det är
allt en skilnad som heter duga.
Detta var i maj 1893. Såret är alltså af ganska
färskt datum. Men’det kom salt j såret, som gjorde att
svedan blef ännu mycket värre. Vice häradshöfding Nils
Stråhle hade skött rättegången för Taubes räkning och
utverkade sig, när k. m:ts dom föll, rättigheten att
föi-fara med indrifvandet med den större eller mindre grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
