Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. II. La haute volée. — Aristokrati och kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
märka att den behagliga ytan, den tilltalande formen
föga motsvaras af andlig tullkomlighet och att det
eleganta Stockholm i många afseenden är “et haablöst
slægte“, som starkt påminner om antikens öfverförfinade
och mot undergången vandrande folk. Därom vittnar
det ekonomiska lättsinnet, den sorglöshet, som går
igenom verksamhet, lif och böjelser, och framför allt den
öfverhandtagande sinligheten. Ty om man studerar våra
unga kavaljerers ansiktsuttryck och hela uppträdande,
så skall man finna, att hvad jag skulle vilja kalla
Paristypen är den öfvervägande. Väl möter man en och
annan drömmande Antinous eller en Narkissos, upptagen
i själfbeundran, stundom också en Adonis med verklig
erotik i sikte; men Paris, mannen med äpplet, kanske ej
Tröjas Paris, som drar lott mellan gudinnor, men
Offen-bachs, den vackre, hänsynslöse, blaserade men likväl
passionerade operettprinsen-herden är vida
allmännare. Och som det ingalunda är någon brist på
Hele-nor, så har hans verksamhet blifvit ett af de mest
kännetecknande dragen i det moderna Stockholms lynne.
Det draget är väl ingalunda utmärkande endast för
Stockholm utan ligger nog i hela tidsandan, en
efterdyning från det andra kejsardömets öfver hela världen
spridda smakriktning, som hos oss vann insteg och välde
under Karl XV: s glada dagar. Men medan denna
smakriktning här och hvar i Europa dunstat bort i samma
mån som den tillhörande musiken förvandlats till utnötta
och banala slagdängor, så står den ännu hos oss i sitt
flor. Ty lika sant som det är, att stockholmarne, när
de vilja vara uppriktiga, hylla Offenbach och hans
efterföljare som sina favoritkompositörer, lika visst är det,
att den i dessa mästares verk rådande stämningen
blifvit äkta stockholmsk.
När Helena vid deras första möte tar Paris under
hakan och säger, att han är en vacker herde, så är hon
i all sin naiva uppriktighet en bild af de många bland
den sköna Mälarstadens lefnadsglada kvinnor, i hvilkas
lif den sinliga kärleken spelar en så stor roll, att till
och med den dumme mannen har glänsande framgång,
blott han är välväxt och vacker. Och när hon sjunger
sitt bedårande: Kärlek måste vi ha! så uttalar hon tidens
lösen och vet mycket väl, att det manliga Stockholm
till fullo förstår hvilken sorts kärlek hon menar.
Betrakta dessa unge män, som utgöra vår le beau monde
och i hvilkas af ett ej alltför träget arbete hindrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
