Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om dilettantismens odödlighet, af Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Om dilettantismens odödlighet.
Äro icke orden till för att dölja tankarne, ocli tjena
icke våra akademiers granna titlar och valspråk att
beslöja deras otjenlighet för sina föregifna ändamål? —
Hvad har månne akademier för de fria konsterna med
den fria konsten att göra? — När såg man Svenska^
akademin utöfva något inflytande på den nutida svenska
vitterheten ?
Se der frågor, som under senare decennier allt
oftare-och högre upprepats och som nu åter låta höra sig med
anledning af senaste invalet till Svenska akademien, som
på ett troget vis följer denna akademis odugliga
traditioner.
Ett samfund, som skref Snille i sitt valspråk,
förkastade Bellman, det största snille i vår vitterhet, medan
den obetydlige Schröderheim och gunstlingen Armfelt
klefvo in der som i en gästgifvargård. — Man
bekransade med Helicons lager kanslirådet Hermansson och
hofkansler Zibet, medan Thorild och Lidner icke
befun-nos presentabla i areopagen.
Denna ursprungskaraktär af dilettantism har
bibehållit sig genom tiderna hos en akademi, som
kompletterar sig sjelf och icke varit utsatt för något
särdeles-tryck utifrån.
Märk sålunda alla dessa hofjunkare, de s. k. blå
excellenserna, mot hvilka Tegnér stred som Thor mot
rimtussarne ända tills, lyckligtvis, vitterheten vid en
fransk konungs hof ej längre blef på modet.
Och se sjelfmotsägelsen af att en vitter
akademi de första decennierna hufvudsakligen besättes med
kansliråd, medan under 1800-talets tidigare hälft biskopar
utgöra stammen. Man vill icke veta af Almkvist,
eme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
