Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Karl af Geijerstam och Modärn vidskepelse, af Mystiker - Teosofiens hufvudfiende är materialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
vore afslutad och all tillvaro innesluten i en väldig
världs-mekanism. Utvecklingen bestode i intet annat än en
stigande fulländning af denna mekanism. Ifrån det
väldiga maskineriet vore ej det mänskliga tänkandet uteslutet.
Allt, allt vore maskineri!
Finare idéer om en odödlig individualitet, om
medveten intelligens i världsstyrelsen, om själfuppoffringens
lag i natur och människa, vore endast vidskepelse och
ord, ord, ord!
De gamla välkända Hamletska orden: där finnes
mera emellan himmel och jord än som skolvisdomen anar,
betraktades med ömkan, och ett sådant yttrande af en
Shakespear röjde endast en “oskolad hjärna“.
Teosoflens hufvudflende är materialismen.
Nåväl, det torde ligga själfklart, att H. P.
Blavat-skys första attack måste gälla materialismens påstående,
“att världsskapelsen vore afslutad“, ty härmed
bearbetades själfva grundstenen.
Hon måste följaktligen visa, att krafter funnos inom
människa och natur, som icke läto inordna sig i ett helt
och hållet afslutadt mekaniskt universum.
Och så gjorde hon “underverk“. Ett enigt tjut
upphäfdes också efter första häpnaden; ty hon inlät sig
på det omöjliga, det, som ej finge lo f att hunna gä för sig.
Trots allt lyckades hon samla omkring sig en kärna
af människor, som ej läto sig förfäras af skriket om “det
omöjliga“, utan som skredo till att undersöka, — och
många funno visshet.
Om hvad? Om att Hamlet hade rätt?
Världsskapelsen vore ej afslutad, långt ifrån,
universum vore något mera än en själlös mekanism.
Där funnos ännu naturlagar, om hvilka
“skolvisdo-men“ ingen vetskap egde, där funnos ännu
utvecklingsmöjligheter af helt annan art än den, som kunde
upptäckas med de yttre sinnena. För människans själ funnos
åter utsigter för evighetstillvaro.
Lögn och vidskepelse! ropade man ifrån
materialistiskt håll understödt från dogmatiskt vetenskapligt
samt ängligt och ljusskyggt kyrkohåll — ville någon drista
sig till att ta] a om styrande intelligenser i Naturen, ville
någon våga påstå att människan eger en odödlig själ af
evighetsinnehåJl, sedan vi vetenskapligt och dogmatiskt
hafva bevisat motsatsen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
