Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tre jurister, en juridisk-psykologisk studie ur Broxviks-Fägerskiöldshistorien, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Det svenska landtdomareståndet omstrålas af en viss
nimbus, och hur det kommer sig, har jag för min
personliga del haft och har en viss försyn och pietet gent
emot den, hvilket gör att det bär mig rätt mycket emot
att lika oförbehållsamt i ord och tankar kritisera den
klassen och dess medlemmar som andra hvilka som hälst.
Jag förundrar mig själf öfver denna min öfverdrifna
försyn. I mer än ett och ett halft decennium har jag
på mycket nära håll följt landtdomarne inom riksdagen
och har särskildt nu inför mina ögon och öron första
kammarens lagutskotts- och
konstitutionsutskottshärads-höfdingar. Om än minnet af t. ex. andra
kammarledamoten häradshöfdingen i Medelstads domsaga står för
mig i en aktningsfull och sympatisk dager och något
liknande — måhända dock närmast i följd af kontrasten
med brodern —■ skulle kunna yttras om dåvarande
dom-hafvanden i Gotlands norra härad, så kan man väl icke
rimligen låta påskina att denna politiskt-juridiska
bland-ningsras i allmänhet varit i någon nämnvärdare grad
utrustad med sympati — och respektingifvande egenskaper.
Men jag har alltid funnit tröst i tanken, att de hedervärda
landtdomarne vore förflyttade från sin naturliga milieu
in i den politiska eller byråkratiska fåfänglighetens och
uppkomlingslustans osunda atmosfer. Dessutom har jag
åhört, omläst och i minnet bevarat v. häradshöfdingen och
riksdagsmannen Karl Staaffs klassindelning af den svenska
domarekåren med hänsyn till hyfsadt och humant
beteende mot den rättssökande allmänheten. Likaledes
hade jag i färskt minne rätt nära bekanta både från
universitetet eller hufvudstaden, hvilka af naturen syntes
vara föga ämnade till att bli några samhällsljus, men
sedan väl utplanterade i den svenska juridikens lustgård
rätt snart hunnit in i. vår herres kålgård och nu lysa
för allt folket med det allra som vackraste juridiska
auersken.
Detta och annat till har dock icke förmått rubba mitt
barnasinnes pietet för det svenska landtdomareståndet,
och vid möjligen uppstående respektvidriga tvifvel ha
min aktning och vördnad alltid haft samma säkra
andliga refugium i fråga om landtdomare som, fastän i
något mindre grad, i fråga om landsbygdens prästerskap,
eller minnet af män, hvilka icke blott väl fyllt sin plats
i det allmännas tjänst, utan ock utanför tjänsten varit
personligheter andra till föredöme och ledande auktoritet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>