Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tre jurister, en juridisk-psykologisk studie ur Broxviks-Fägerskiöldshistorien, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
tatet går ut därpå, att såväl domhafvanden som allmänna
åklagaren i dessa mål visat sig med förlof sagdt som —
allt annat än stora ljus.
För den, som förmenar att domhafvanden skall vara
den verkligt ledande af förhandlingarna inför domstolen
och att hans roll är en annan och större än den att sitta
i en stol och tant bien que mal fungera som fonograf
för upprepande af vissa frågor, har häradshöfding Lamech
Petterssons roll i denna sak gått väl mycket i en
parodisk stil. Allra mest kan man säga, detta om
förhandlingarna den 8 februari. Det är svårt att säga hvad hela
den komedien med domhafvanden som ledande
förhandlingarna då skulle tjäna till. Fägerskiöldsadvokaten hade
lika gärna kunnat få slå sig ned i domarstolen; notoriskt
var det han som ledde alltsammans; fru Taubes advokat
var borteliminerad; åklagaren hade “öfverlemnat" målet
och i hans ögon gaf det honom rättighet att taga sig
en liten juridisk siesta i sin indolens’ och likgiltighets
inbjudande länstol. Rubriken: “ransakning med häktade
Helga Fägerskiöld" blef ock det värsta nonsens och ironi
man kan tänka sig.
Som parodi, men af vida mer stötande art verkar
det också, när man jämför hans släpphändthet att ena
gången låta frågas, vittnas och afges intyg om hvad
som hälst och huru som hälst och så en annan gång bråka,
visa retlighet och utfärda själf herskareukaser i
anledning af annat, som oftast varit mycket mera på sin plats
eller som varit en direkt följd af hvad han förut
tolererat. Jag vill icke tala om hans högljudda monologer
•och reflexioner inför sittande rätt, hans nonchalans att
afgöra på egen hand sådant, hvarpå rättens beslut
begä-res, jag har beskedligt nog förut sökt få in dem under
löjlighetens ursäktande betäckning, men de äro nog
betänkligare och mer graverande än så. Uppenbarligen
är icke häradshöfdingen och domhafvanden Petter Lamech
Pettersson i besittning af den sinnets lugn och
själfbe-herskning, den bildningens eller personlighetens
takt-fullhet, den omdömets intelligens och klarhet, som
fordras å ena sidan för att formelt och reelt upprätthålla
domstolens och domstolsförhandlingarnas allvar och
värdighet samt domhafvandens anseende för oberördhet af
personliga antipatier och å den andra för att med
insikt och kraft föra den rättsliga utredningen till ett
verkligt resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
