Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tre jurister, en juridisk-psykologisk studie ur Broxviks-Fägerskiöldshistorien, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
äkta makar, om hvad dessa tvister kunna antagas leda
till och hvilka äro de kompetentaste att gradera och
bedöma både tvister och sviter.
Enligt hans teorier skulle tjänarne — och i en
vanlig familj blir det väl närmast pigorna — ha, — äfven om
de ej varit kvar i tjänsten längre än ett halfår —
mycket- större förutsättningar än t. ex. familjens mångåriga
umgängesvänner att korrekt iakttaga och väl äfven utan
möjlighet till appell afgöra, icke blott om husmodern skall anses
“fnoskig“, utan ock om förhållandet mellan två makar,
de där orkat hålla i hop cirka 30 år, är godt eller är
så dåligt, att endera utan allt tvifvel sökt göra sig lös och
ledig genom att stoppa gift i den andra.
En annan ännu dråpligare teori är denna: Vid
tvister äkta makar emellan beror allting på graden af den
häftighet makarne visat, icke på orsaken till tvisten.
Tvärtom ju större bagatell som framkallat tvist, desto
större måste makarnes oenighet vara och — det är den
outsagda, men underförstådda konklusionen •— desto mer
berättigad är man att beskylla endera för
giftmords-planer.
Är denna teori allvarligt menad, är den så naiv och
enfaldig, att den är nästan oförskämd.
Jag skall i förbigående påpeka oturen för hr Staaff
och frkn F:d, att medan de ej kunnat framföra mera än
en tjänarinna som vitsordat hat och bitterhet mellan
makarne Taube, så har fru Taubes advokat, förutom de
mångåriga intima umgängesvännerna — och hvad de
svära på är bara bosch förstås — lyckats uppvisa först
och främst ett flertal tjänarinnor samt vidare åtskilliga
informatorer, guvernanter och hushållsförestånderskor,
hvilka sammanstämmande intyga att förhållandet
makarna emellan varit godt och lyckligt.
Jag skall nu beträffande förhållandet äkta makar
emellan djärfvas framställa den tesen att utom i de
fall, där endera eller bådadera äro änglar eller
ovanligt stora “mähä“, skall det icke finnas ett enda
äktenskap i Sveriges rike, som räckt några år, där icke så
pass hårda och häftiga ord växlats makarne emellan,
att icke med välvillig tillhjälp af pigors och tjänares
fantasi tvisten skall slutligen kunna antaga rätt betänkliga
dimensioner. Om jag inte misstar mig, är det Bismarck,
och han lefver ännu och anses ha haft ett lyckligt
äktenskap, som säger ungefär så här: det är ingen som
man är så grof emot som mot sin hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
