Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. III. På intelligensens höjder — Litterära kotterier och individer — I pressens kvarter — Akademier och lärda samfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
ju öfverraskande om dess till tre- å fyrahundra personer
uppgående medlemsantal skulle föreställa all intelligens
i en stad med nära trehundratusen invånare —, så ha
kulturlifvets olika områden många af sina bästa krafter
representerade bland dess ledamöter, och sällskapets nu
uppnådda trettiofem lefnadsår visa, att riklig näring
betryggat dess tillvaro.
Det var sålunda en lycklig och af behofvet påkallad
tanke, som år 1862 ledde Iduns sex stiftare, af hvilka
Harald Wieselgren, Adolf Nordenskiöld, Axel Key och
Ivar Hallström ännu lefva. De bägge andra, Edvard
Bergh och Johan Höckert, ha skattat åt förgängelsen.
Det är möjligt, att tanken först rann upp hos Harald
Wieselgren, liksom denne allt sedan varit dess
förverk-ligare och Iduns outtröttlige, sammanhållande kraft. Du
mins ju H. W., som han helt enkelt kallas ej blott
under sina talrika biografier och andra uppsatser i pressen
utan äfven i ett vidsträckt umgänge både i och utanför
Idun, och du har af Zorns bild fått en ypperlig erinran
om hur han ännu ser ut och beter sig just i
brännpunkten af sitt intellektuellt och materiellt så fordrande och
verksamma lif. Men du var blott en tillfälligt
naturali-serad stockholmare, och du kom kanske ej till full insikt
om hans betydelse och ej heller om de specifikt
stockholmska drag, som göra honom till den fullödige
exponenten för våra andliga intressen och sträfvanden.
Kunskapsrik både genom studier och till följd af sin
verksamhet som bibliotekstjänsteman, ovanligt receptiv,
själfständig och ogenerad, är H. W. tillika i besittning
af en esprit, som eljest är tämligen tunnsådd i vårt land,
och därtill af en kamratlik och välvillig anläggning, som
äro typiskt svenska. Han kan också vara arg och vid
dåligt humör, särskildt om morgnarne, och han kan säga
folk sanningar, som äro så pepprade, att man kan få
andlig kolik. Men i allmänhet är han den gemytlige,
underhållande kåsören, som äfven öfver de allvarligaste
angelägenheter och ämnen på ett mästerligt sätt förstår
att lägga humorns solsken. Ingenstädes göra sig dock
hans egenskaper så gällande som i hans kära Idun. Han
brukar tala om pålitliga iduneser, men ingen är det så
som han. Hur många tal har han ej hållit, rika på
uppslag och öfverraskande vändningar, men aldrig lika den
ena gången som den andra! Sådan som han står på
Zorns tafla, framträder han öfver sextioårig ännu i
denna stund i Iduns morgonstämning, läggande pärla vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
