Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dröm-melodien, fantasi af George Egerton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Han hade längesedan kommit till den slutsatsen, att
den sällsynta art, till hvilken Mörklock hörde, var
alldeles otillfredsställande som exemplar, dess fma
färger voro ömtåliga, fordrade betydlig omsorg, gröfre
exemplar voro alldeles tillräckligt goda nog för att
sticka en knappnål igenom.
Mörklock tog vägen till höger. Hennes
persiko-färgade klädning var urblekt och hon fann sig
mycket sällan besvärad af samma uppmärksamhet som
förr i hennes vår. Sträfvande för sitt uppehälle, sökte
hon uttrycka sin sorg och smärta i sången; ord kommo,
dessa gyllene broderier på hvardaglighetens klädnad,
som människorna kalla poesi, skimrade ännu en gång
för henne; de härliga orden, hvad de kommo
graciöst trippande, silfverord för unga flickors kärlek,
purpurröda ord med en skiftning i orange för
passionerna och lustarne, guldglänsande, bruna,
vatten-blå, hafsgröna, dämpadt grå och bländande gula,
alla kommo de vid hennes kallelse och hon försökte
sammansätta dem till sånger. Men ack, strängarne
i hennes själ voro brustna, alldeles som en gång
förr hade tonerna lemnat henne, och med dem
förmågan att framkalla musik, de underbara orden
ordnade sig icke längre i rytmisk takt. Stackars lilla
Mörklock rimmade icke mer. Och som de flesta
människor mena, att poesien icke kan finna uttryck
i annat än rim, anse de icke Mörklock för någon
poet i det land, där hon nu lefver bland män och
kvinnor, hvilka trötta släpa sig fram, nedtyngda
under prosans ok, — och där skatteindrifvaren infinner
sig regelbundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
