Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - »Kungen har sagt det», ödes- och nemesistragedi ur våra dagars teaterhistoria med både prolog och epilog och åtskilliga tablåer, referat af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inverkan blir en förädlande och nationelt upplyftande. Lämnar staten
den dramatiska konsten utan hägn, skall denna visserligen icke dö bort
eller varda öfvergifven, men dess karaktär kommer att förändras och
därmed arten af dess inflytande.–––— — Hägnad af staten kan
teatern blifva sådan konsten fordrar, lämnad helt åt den enskilda
företagsamheten blir den sådan den stora mängden vill hafva den. Den
sceniska konstens sjunkande skall icke häller blifva utan menliga
följder för den inhemska dramatiska vitterheten och språket. Det är
därför komiténs öfvertygelse, att det måste finnas en nationel dramatisk
scen, hvars uppgift skall vara att med landets förnämsta sceniska
krafter framföra dramatikens bästa skapelser, i all synnerhet den nationella
dramatiska riktningens, en konstanstalt där de konstnärliga anlagen
under insiktsfull ledning kunna utvecklas, där goda konstnärliga
traditioner, kunna upprätthållas, där–––ja de intresserade kunna å sid. 66 och
67 i komiténs betänkande läsa vidare hvad en dramatisk teater under
statens hägn kan och bör uträtta för godt samt att alltsedan Gustaf
III har den dramatiska konsten icke häller saknat det allmännas hägn.
Allt detta kunde emellertid icke inspirera komitén
till att i annan handling omsätta sitt intresse än att
föreslå Svenska teaterns inköp och att låta göra ett par
ritningar till en ny dramatisk teater, men som alldeles
outförbar affärda tanken på anskaffande af en sådan. K.
m:t gjorde först alldeles på samma sätt. Men sedan i
förargelsen öfver att riksdagen begagnade sig af sin
själfständiga pröfnings- och beslutanderätt och därför
att k. m:t med eller utan fog fått för sig att direktör
Fredrikson bland några riksdagsmän agiterat mot k. m:ts
teaterproposition och hr Ossian Hamrin vore den
verklige auktorn till hr Petterssons i Boestad anförande i
teaterfrågan, har k. m:t haft panna både att “lämna den
nationella dramatiska konsten utan stödet af det
allmännas omvårdnad“ och därigenom ådraga sig ett stort ansvar
till uppkomsten af alla de missförhållanden, som däraf
skulle bli en följd, samt fråntaga ett icke så litet antal
människor, som i detta afseende ingenting förvållat,
möjligheten att för den närmaste tiden försörja sig och de
af dem för sitt uppehälle beroende. Allt för
nödvändigheten att häfda sin orubbliga auktoritet!
Nu ser det visserligen så ut, som om den kungliga
nådens sol åter skulle börja kasta sina strålar öfver
Dramatiska teatern och dess personal — med undantag af
direktör Fredrikson och hr Hamrin och möjligen någon
annan, hvilka anses icke alltid ha så noggrant förfarit
med sanningen inför sin höge herre, som alltid trott
på dem och därför hållit den förre och hans kotteri om
ryggen mot all anstormning och kritik, men nu tror sig
ha skänkt sitt förtroende åt ovärdige och därför med
obeveklig stränghet exkluderat dem. Det ser nu ut, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
