Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. IV. Bland byråkrater, präster och militärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
härmed få taga din uppmärksamhet i anspråk för
krigsmakten till lands och vatten.
Trots decenniers fred och ett i många afseenden
för-ändradt åskådningssätt gör militarismen hos oss såväl
som i andra gamla stater med rik och ärofull
krigshistoria anspråk på att intaga främsta platsen i samhället.
Officielt är denna allt fortfarande erkänd, ty de civila
ämbetsmännens rangförhållanden bestämmas eller indelas efter
de militära graderna och kungahusets manliga medlemmar
äro alltid inregistrerade i arméens eller flottans rullor, äfven
om de likt högtsalig prins August minst af allt äga
be-gåfning för kavallerischocker eller som prins Bernadotte
egentligen borde tillhöra kyrkans stridsmän. Sönerna
i våra förnäma och rika familjer utse vid valet af
lefnads-bana helst den militära, och mången yngling, som är
hänvisad att draga sig fram på afkastningen af sitt arbete,
låter ej afskräcka sig vare sig af våra krigares
obetydliga löner eller de väntande svårigheterna att med
krigstjänsten förena andra sysslor. Det är tydligt, att de
gamla föreställningarna om krigaryrket äro bestämmande,
och däri ligger ju intet ondt, ty uppgiften att försvara
fosterlandet bör väl alltid för blifva den ärofullaste, den,
som framför alla bör ha lockande makt öfver friska och
svärmiska ynglingasinnen. Men det sätt, hvarpå
krigsväsendet i många afseenden är ordnadt, verkar alltför
ofta så, att illusionerna krossas och att våra militärer
mången gång mycket litet motsvara det krigareideal, som
både de själfva och vi andra uppställt. Vi kunna väl
näppeligen bilda oss någon riktig föreställning om hur
våra officerare och soldater skulle skicka sig, om
omständigheterna medförde ett slut på vår nu öfver åttfoåriga
fredshvila. Vi skola hoppas det bästa och vi vilja vara
öfvertygade om, att vederbörande ingenting försummat
för försvarets ordnande, men mycket tyder på, att vi ej
kunna vara det. Men om det finnes fel och brister, så
böra vi ihågkomma, att ej vederbörande, d. v. s. första
statsmakten och hennes tjänare, ensamma bära skulden
därför, utan att äfven riksdagen genom sin sparsamhet
och mottaglighet för försvarsnihilistiska agitationer eller
för allmänna fredsutopier är ansvarig, äfvensom att
förhållandet mellan anspråk och medel ingalunda är lätt att
ordna.
För att kunna lämna dig en fullt opartisk och klar
belysning af tillståndet skulle jag behöfva en vida
fullständigare kännedom, än den jag genom egna
iakttagel
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
