Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Barndomsväninnan, af Gyp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^arndemsuäninnan
af Gyp.
När marquis de Jurieu, efter att under femton
års tid ha “lefvat undan “, slutligen beslöt att gifta sig,
sökte han efter en blyg, oerfaren och anspråkslös ung
flicka, en ung flicka som aldrig varit med i svängen.
Han hade fått nog af dessa små fröknar, kunniga
som gamla professorer och oförskämda som sparfvar,
hvilka han träffade ute i societeten. Dessa unga
märkvärdiga flickor, som talade om allt möjligt och
utfrågade honom om kokotterna, med hvilka de hade
sett honom vid kapplöpningarna, på teatern eller
annorstädes. Han sade sig själf, att han skulle vara
galen, om han lämnade sitt namn och sin framtid i
händerna hos dessa små varelser utan hjärta och utan
grundsatser. Han hade vid sina trettioåtta år förlorat
absolut all smak för alla moderna kvinnor och var
fast besluten att förbli ungkarl, om han icke finge
tag i en hustru som vore i den gamla stilen.
En kväll på Operan observerade han i fru de
Breuzes loge — hon var mor till en af hans vänner
— en ung intagande blondin med denna sällsynta
silfverblonda färg, med stora ögon som liknade violer
och en blekröd genomskinlig fräsch hy. Hon var
mycket enkelt klädd i en liten hvit, obetydligt
urrin-gad gazklädning och hade sitt hår i en stor fläta med
ett hvitt band. Hon hade icke ögon för annat än
hvad som försiggick på scenen och tycktes förfärligt
intresserad af Valentines och Raouls olyckor.
När Gerard de Breuze återkom till sin fåtölj,
frågade hr de Jurieu honom, hvem den intagande
unga damen var.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
