Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Småjobbare i bryderi, några psykologiska iakttagelser från bolagsstämmornas säsong. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
den är omoralisk eller riktigare saknar moral, i den
mening att lasten därstädes icke alltid straffas och
ärligheten icke alltid belönas; men den har likväl, liksom
historien, sin moral och sin rättvisa i den mening, att
ingen därstädes kan visa sig oskicklig, dumdristig,
oro-stiftande, utan att straffas därför. Till trots för den
vanliga fördomen äro redlighet, lojalitet, äfvensom
arbete och intelligens, måhända nyttigare för framgång i
finansen än i politiken."
Af ett och annat att döma har särskildt den danska
prässen fått för sig, att häktningen af hrr Vollert och
Paude och krachen med Svenska fotogenköksaktiebolaget
skulle vara en inledning till en kris i svenska affärslifvet,
åtminstone i det florerande spekulationsjobberiet.
Her-rarne i fråga voro dock alltför obetydliga och obskura, men
på samma gång alltför väl kända, för att de och deras
affärsmanipulationer skulle kunna smickra sig med att
ega den minsta betydelse i dylikt hänseende. Men
räfsten med dem är dock icke utan betydelse, den torde
nämligen vara en hälsosam varning till andra jobbare.
Æfven om det icke lär finnas många, som i oskicklighet
och dumdristighet kunna täfla med hr Vollert, så torde
det finnas. åtskilliga som ha en och annan ömtålig punkt
och som kunna så pass mycket latin att de skulle kunna
kasta om den kända sentensen till ett: hodie tibi, eras mihi.
Hrr Vollert och Pande lära, då de i rättens förrum den 23
juni afvaktade sin ransakning, ha gifvit uttryck åt en
reflexion af ungefär följande förundrade och
indignerade innehåll: att tidningarna med sina fraser skulle göra
väsen, det kunde man ju möjligen förutse, men att
polisen skulle bry sig om att bråka, det var då fördömdt
och besynnerligt. Huruvida nu båda eller endera af
dessa herrar lyckas eller icke lyckas att "klare Pynten"
och af en lycklig slump eller fördelaktig instinkt lärt
sig precis hur långt man kan gå juridiskt tillåtligt, det
är en senare fråga. Slughet, stort anlagd djärf fantasi
och humör, ä la bonne heure, med sådant kan man
förlika sig hos hrr jobbare, men aldrig med dumdristighet
och enbar oförsynthet. Sådant behöfver näpsas androm
till skräck och sig siälfvom till varnagel. Och de nämda
småjobbarnes väg till detektivpolisen, förvarandet där
och uppvaktningen hos tredje afdelningen torde nog vara
i mer än ett afseende en törnestig, hvars obehag icke
så snart glömmas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
