Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Italiensk statshushållniog, af Giovanni Lerda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
heten och den administrativa misshushållningen, endast
sällan bryta de mäktiges koalitioner, ty äfven den
politiska friheten är i Italien en lögn. Det bevisas redan
af den omständighet, att regeringen vid alla val
fullständigt skamlöst drifver igenom sina kandidater med allt
slags tryck, bestickning, undertryckande och förfalskning
af röstsedlar, ja genom användande af frånvarandes och
dödas röster.
Vi ha i Italien kommit därhän att tolerera en liten
klass’ hegemoni, som fördärfvar, korrumperar, undertrycker
allt, som firar friheten i ord och i verkligheten trampar
den under fotterna, som vill vara ett civiliseradt land,
men af civilisationen vill endast ha den yttre fernissan,
som skulle vilja gälla för bildad, men hatar bildningen
liksom civilisationen, liksom friheten, emedan den är
oförmögen att fatta den, emedan den i den — och det icke
med orätt — ser fiender och sina tillfälliga intressen.
Det oaktadt bedrifver den ostentativt kult med forna
tiders storhet och med nationalandan och vill visa sig
för de andra nationerna på höjden af det moderna
tänkandet och framåtskridandet, och sålunda sker det hos
oss som i andra stater, t. ex. Ryssland, att officielt
berättas mycket, hvartill i verkligheten icke finnes någon
motsvarighet. Italien håller jämna steg med alla
kulturnationer, förkunnar man, och bekymrar sig icke vidare
därom, att massan af folket förgås i hunger och
öfver-arbete, i okunnighet och vidskepelse. Och härstammar
då icke från antiken den högmoderna lära att folket
endast är ett verktyg för att hålla de högre klasserna
på deras höjd, att det icke har något eget socialt
ändamål, intet anspråk på storhet och ära, och äro Nietzsche,
d’Annunzio, Lapouge något annat än ett modernt
uttryck för denna i antiken så allmänna lära? Är det då
underligt, om den italienska bourgeoisien, arfvinge till
så många generationer tyranner, ställer sig fientlig mot
hvarje försök till modern nygestaltning och städse är
benägen att bevara ett brutalt klassherraväldes gamla
traditioner?
Karakteristisk för dylika tendenser är den omsorg,
som man låter komma undervisningsväsendet till del.
Man bör jämföra utgifterna för den offentliga
undervisningen i Italien och hos andra nationer, för att inse
tydligt, huru litet intresse den italienska bourgeoisien
visar för en så viktig del af en stats uppgifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
