Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. VI. La haute finance — Bland krämare och judar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
mängd andra affärer såsom oundvikliga ocli på sätt o.ch
vis nyttiga. Men ifrågavarande lags tillvaro är
tvifvel-aktig, ocli det tillstånd, hvari åtskilliga af våra
finansmän befinna sig, kan näppeligen betecknas som idealets.
Är en uppdrifven oro, en ständig spänning, ett
oupphörligt jäktande efter nya vinster verkligen lifvets lycka,
så finnas visserligen många, som vunnit henne. Lyckan
är emellertid föga annat än en både nyckfull och
anspråksfull dröm, som ej lär enbart nöja sig med affärslifvets
nervfrestande spänningar. Jag vill mindre fästa mig
vid, om t. ex. vår störste grunder på tomt- och
husaffärernas så oroliga mark, herr Isak Hirsch, då han ilar
fram på våra gator, i sitt utseende bär en liflig
påminnelse om barnabönens ord: lyckan kommer, lyckan går
o. s. v. Men äfven då jag gästat i våra bankdirektörers
chateauer på Djurgårdens stränder eller i våra villastäder,
har jag trots det i dem hopade materiella goda ej fått
någon ‘fast hållpunkt för lyckans skärskådande.
Rikedomens miliö är nämligen mycket behaglig men tillika
rik på dissonanser. Redan i yttre hänseende förmärkes
en viss brist på öfverensstämmelse mellan den moderna
smakriktning, som i själfva verket bäst lämpar sig för
en förmögenhet af färskt datum, och det skattande åt
modet, som här och hvar blandar in antika möbler och
aristokratiska dekorationsföremål. Jag har ofta lagt
märke härtill och särskildt en gång i en kvarnägares
gemak fäst uppmärksamheten vid äkta sèvres från
Marie-Antoinettes dagar tillsammans med herr Lemans
kamelsäckar och herr vonRijswijks draperier. Jag måste tillstå,
att jag nästan blygs för att jag därvid erfor ett obehagligt
intryck. Men äfven sådana bagateller verka oangenämt
på den som i stället för allt hvad vi förlorat vill sätta
åtminstone en ringa kvantitet intelligensaristokrati, och
af den varan fanns det trots millionerna ej ett spår i
den föröfrigt mycket aktningsvärde borgarens salonger.
Vida betydelsefullare är att taflans innehåll, såsom
man ju också kan vänta efter en närmare granskning
af den omgifvande ramen, ofta är tomt eller
schablonmässigt. Det charmanta värdfolket i den rika
bourgeoisiens hemvist har ännu rätt ofta ett drag i tal och
uppträdande, som studenterna i Upsala åtminstone fordom
kallade för brackigt. Mannen har svårt att röra sig på
andra intressefält än affärernas, hustrun lika svårt att
frigöra sig från det välde, som moderna i afseende på
dräkter och förströelser här vida strängare utöfvar än i
andra kretsar. Det är detta som gjort att jag för min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
