Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. VI. La haute finance — Bland krämare och judar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
stian Aspelin på Fagersta, den doktrinäre herren till Fånöö
— som du vet en egendomlig variant af tammska
släkten — och talrika till. I själfva verket betraktar jag
dessa och deras likar som mer företrädande la haute
finance än herrar bankirer och mäklare. De verka ju,
synes det mig, från en solidare grund och med fastare
medel än de blå papperen. De arbetskrafter, de hafva
till sitt förfogande eller af hvilka de äro beroende, äro
af en sundare typ än dessa talrika prokurister och
bokhållare, som utgöra en så framträdande afdelning i vår
stockholmska medelklass, och hela deras verksamhet är
af allmännyttigare anläggning än åtskilliga af de i
städerna drifna affärsgrenarnes.
Det är möjligt att jag ser förhållandena skeft, men
åtskilliga företeelser tala för riktigheten af mitt
uttalande. Vittna ej dessa talrika inkasseringsaffärer, som
under de sista decennierna uppstått och ibland gå under
den oblyga benämningen upplysningsbyrå o. s. v., om
att kreditsystemet i vår goda stad är ruttet? Skulle vi
verkligen behöfva och kunna lifnära alla dessa
advokater och juridiska rådgifvare, som nu frodas tack vare
sina medmänniskors hufvudsakligen ekonomiska tvister
och orättfärdigheter, om ej den missriktade kampen för
uppehället alstrat orediga begrepp om mitt och ditt?
Och hvad tyda ej alla dessa småaffärer, agenturer och
andra, som förse oss med all möjlig inhemsk men
framför allt utländsk strunt, på annat än en klandervärd
slapphet i vår förmåga att begränsa våra behof eller
oförmåga att göra det klokt, då frestelsen är för
öfvermäk-tig? Aldrig har tyskarnes ringaktande uttryck Die
dumme Schvveden slagit mig med sådan sanning, som
då jag under mina ströftåg i det nya Stockholm
bevittnar hur affärshumbugen florerar, hur vi för Berlins och
Nürnbergs, Paris och Londons dussinvaror utgifva stora
summor och därtill gladeligen vandra hem i tanke att
vi gjort goda affärer.
Från folkpsykologisk synpunkt har jag haft
utomordentligt roligt i herrarne Sachs’ och andra välvilliga
israeliters butiker; men ur nationalekonomisk har jag ej
blifvit öfvertygad om nyttan af t. ex. att
möbelfabriker i svenska småstäder sälja sina tillverkningar genom
dessa munviga och i afseende på varornas art och
ursprung, växlande priser och hållbarhet så
uppfinningsrika mellanhänder. Som du vet, är jag ingalunda
antisemit; min grämelse beror sålunda ej på något rashat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
