Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Brefväxling mellan en modärn fritänkare och en präst i svenska statskyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
blir intet. Jag kan t. ex. här midt ibland Edisons alla
trådar, batterier och maskiner, där jag som du vet har
min verksamhet, framkalla riktiga åsklag, men jag kan
dock icke få fram den minsta lilla gnista utan
motsvarande kraftförbrukning och ämnesomsättning, ej ens om
jag hade själfva allmakten i min hand. Och huru skall
jag som ser, huru utvecklingen går framåt med jättesteg
och det högre och fullkomligare städse går fram ur det
ofullkomligare, kunna förlika mig med föreställningen
om en i långliga tider fortsatt försämring efter ett fall
från en idealisk höjd, huru skall jag efter hvad geologien
och Darvins logiskt sköna evolutions- och urvalsteorier
lärt mig kunna tänka mig en härstamning från ett
människopar som plötsligt framsprungit ur jorden såsom när
en bildhuggare formar en staty af leran. Och du ■—- sedan
detta par, Adam och Eva, haft omedelbart Gud själf
till Fader, så förbjudes det af Honom, ljusets och
visdomens källa, att röra vid kunskapens träd! Du
förlåter, icke sant, min otro? Du har väl läst amerikanen
Ingersoll, den väldige, brutal och fräck, men förkrossande
i sina filippiker mot vår religions första dogmer? Och
sedan Gud skapat dessa människor, som knappast hinna
ställa sig upprätt förrän de gå vilse och äta af
kunskapens träd och drifvas ut ur sitt paradis, blir han själf
omsider människa och, efter hvad j ag kan förstå, ändock
fortfarande Gud upphöjd och härskande öfver detta sitt
individuela själf, ty Gud som människa hon beder ju
till Gud som Gud fader! —
Efter dessa i mitt tycke monströsa paradoxer
kommer den enda positiva och starka punkten i det hela,
och det är mannens .från Nazareth personlighet. Jag
medger att denne man är enastående i sitt slag, ej blott
en af världshistoriens störste personligheter utan den
mest harmoniskt utbildade af alla, ägande en viljekraft
och ett intellektuelt inflytande, som vi äro ur stånd att
fatta, åtminstone med vår ännu obetydliga kunskap om
det mänskliga själslifvet. Men hvarför ej låta detta
vara detta och taga fasta på detta storartadt mänskliga.
Hvarför lägga detta lifs historia till grund för en
labyrint af underliga dogmer om huru Gud släcker sin vrede
öfver andras synder på denne bäste af människor, om
huru de gröfsta brott förlåtas på det vilkor att man
litar på den försonande kraften i detta juridiska mord.
För min rättskänsla är det icke något evangelium utan
något öfver all beskrifning upprörande, något allt
plikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
