Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
Från Stockholms teatrar.
Det är en gammal känd sak, hvaråt jag icke sällan
gifvit uttryck i denna tidskrift, att de bästa pjeserna icke alltid
äro de som spelas på själfva scenen, d. v. s. att mycket ofta
är det vida mer diverterande och intressant — för att icke
tala om det pikanta — att fästa sig vid hvad som
spelas och intrigeras utanför en teaterscen än på densamma.
Ännu har visserligen intet märkvärdigare inträffat vare sig
pä hufvudstadsscenerna eller i deras kulisser och filialer,
hvar man nu vill förlägga dessa. Man får således intaga
en afvaktande position. Hvad det märkliga på scenen
beträffar må man ock trösta sig med den gamla satsen att på
det goda väntar man aldrig för länge, och något godt skall
naturligtvis alltid en mild försyn, med hrr Ranft och
Per-sonne till verktyg, fägna oss med under vinterns lopp,
sedan väl hr Ranfts naturliga eller förvärfvade något simpla
smak för klumpiga stycken å la Askonsdag och groft
pikanta och i följd däraf osmakliga d:o å la »Fruar på
krigsstråt» kunnat på Djurgårdsteatern få sitt lystmäte
tillfreds-stäldt samt hr Personne jämte hans inspektör förvärfvat
bättre väderkorn och mindre okritisk courtoisie i fråga om
urvalet af originalpjeser. Vore det icke att allt för betänkligt
bryta mot de minimifordringar på upphöjd högtidlighet
och allvar, en hvar, som specielt i dessa »de fosterländska
sånggudinnornas» dagar tar pennan i hand för att skrifva
om den höga sceniska teaterkonsten i våra dagar och deras
präster och prästinnor, är skyldig att uppfylla i ord och
åthäfvor, så ville jag oförbehållsamt bekänna, att hvad jag
för min enskilda del väntar mig i vinter mesta
uppbyggeisen och nöjet af, det är icke från repertoarurvalet, knappast
häller från de sceniska prestationerna. Det är af mina
observationer, huru alla dessa unga, sköna, ärelystna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
