Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
inte lyckats göra sig kvitt — det var ocksä en konstnärlig
ledning— förrän några dåvarande unge recensenter och
Osten-vänner bestodo sig eller bestodos en biljett till Upsala och sedaq
skyndade att efter bästa förmåga för hufvudstadspubliken
slå på stora trumman till ära för fröken Holmlund.
Huruvida nu hennes talang, så pass den kunnat utveckla sig.
verkligen motsvarar de pretentioner, hvarmed hon själf
med egen och sin direktörs nåde framträder, är för tidigt
att säga. Jag skulle så innerligen gärna önska det; hon
är ju så förtjusande vacker — och mitt
skön-hetssinne tar sig ofta en liten andaktsstund inför hennes
stora dekolletterade porträtt i fotografilådan i hörnet af
Drottninggatan och Jakobsgatan. Jag skulle också gärna unna
henne alla möjliga triumfer vid intrycket af alla de små
älskvärda uttrycken af klandersjuka och konkurrenträdsla,
som jag bade vid premieren i våras och senare kunnat
lägga märke till hos hennes älskvärda kolleger inom
teatervärlden och ännu mer hos dem, som mera specielt
intressera sig för dessa. Men jag befarar, efter allt hvad
jag hittills kunnat se, att de triumfatoriska laterna och
pretentionerna borde rätteligen antaga mycket modestare
former.
Valet af en sådan entréroll som Kameliadamen kan
vara lämpligt ur den synpunkten, att man kan uppvisa en
hel mängd poser och choser uppfångade och ihågkomna
från besöken i Paris, men i följd af pjesens otäcka
sentimentalitet är ett sådant val irriterande och hvad man
närmast vill se hos en ung anspråksfull talang eller om hon
har något som verkligen är hennes eget, något
ursprungligt, något äkta, det har man svårare än eljest att se i en
sådan roll. Tvärtom vidlåddes fröken Holmlunds spel af
nästan mera förkonstling och teater än hvad ens rollen
ursäktade.
Hennes entré betecknar därför ingen verklig framgång,
hvad än alla de mångfaldiga inropningarna må vittna om
motsatsen. Och jag lämnar alldeles å sido hvilken roll
teaterns »klack» må ha spelat i inropningarnas antal och
styrka.
Ännu mindre framgång betecknar hennes Sigrid den
fagra i höst. Jag var icke i tillfälle att se hennes Sigrid
vid den första minnesvärda representationen, då hr Ranft
knep stockholmspubliken med resultaten af sina mattinköp
och aital med Stockholms målaremästare. Vid en senare
representation var fröken H. öfvervägande passiv. Det
hela var just ingenting annat än ett vackert ansikte och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
