Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
förhållanden ganska ovanlig älskare: han var smärt.
Dessutom hade han vackra ögon och en viss värme. För öfrigt
uppskjutes allt vidare omdöme om denne skådespelare,
som också varit i Finland beundrad. Fröken Adamsen i
förpjesen var i viss mening en kopia af sin syster fru
Hoving; det var reminiscenser af vissa hennes minspel,
åtbörder, sätt att tala, utseende etc. Skada blott att kopian
var så betänkligt mycket gröfre. Det hela var tungt och
stöddigt.
Det är ej mer än en skyldighet att till sist uttrycka
sin tacksamhet för de vederkvickande stunder med ett
godt skratt, som hr Bäckström beredde dem som höllo på
att förgås af ledsnad vid »Förfallodagens» åseende.
Det återstår ännu ett par till teatertilldragelserna hörande
saker, som man icke behöfver spilla många ord på, men
som ändå icke torde böra alldeles tyst förbigås. Den ena
är: det enkla faktum att trots kungsord, öfverståthållares,
polismästares och brandchefers m. fl. högtidliga bedyranden,
så kunde med god vilja ändå till sist Dramatiska teatern
duga att spela på, och den står där som en gäckande
påminnelse om sanningen af ett par gamla visdomsregler:
»tänka först och tala sedan» samt »bättre en gång tala
och därvid förblifva, än hundra gånger tala». Och när enligt
tidens sed en marmortafla uppsättes för att föreviga
Dramatiska teaterns restauration under konungens hägn och i
hans tjugusjätte regeringsår, torde någon af dessa sentenser
vara den allra lämpligaste.
I fråga om k. teaterns, d. v. s. operans invigning,
borde den förmodan vara tillåten, att risken för
teaterbolagets ledande män att icke i den heliga ifvern af sin
öfversvallande loyauté eller sitt beskäftiga fjäsk komma åt
att arrangera ett särskildt högtidlighållande af kungajubileets
första årsdag i och för sig var tämligen betydelselös.
När det nu gälde att begå invigningen af denna
föryngrade boning för fäderneslandets sånggudinnor — för att höja
mig till liknande retoriska flykt som den poetiske
byråchefen och konsortiesekreteraren, hvilken i en festskrift haft
att hugfästa konsortiets varma intresse och åtgöranden för
den nationella saken — hade den konstnärliga
feststämningen och glansen varit det angelägna, icke det publiken
skulle på den eller den dagen för första gången stiga in i det
nya huset. Nu blef hela invigningstillställningen icke mycket
mer än förevisandet af en ny grann salong lör en grundligt
uttråkad publik. Men stämning och entusiasm skulle det ha varit
både på scen och i salong, om man verkligen känt att nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
