Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Ghettons drömmare, af I. Zangvill. 1. Från en graf bland madrasser (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
genom hellenismen, skall man söka framtidens religion.
Var emellertid öfvertygad om, att endast en jude skall
finna den. Vi ha religionens gåfva och årens visdom.
Ni andra unga släkten, sysselsatta med att måla edra
kroppar, ha inte ens kommit så långt som Moses. Moses
- denna jättelika figur, hvilken kommer Sinai att krympa
tillsammans, då han står därpå, den store artisten i lifvet,
hvilken, såsom jag säger i mina Confessions, byggde
mänskliga pyramider och som skapade Israel, som tog
en stackars herdefamilj och upprättade en nation däraf
ett stort, odödligt, heligt folk, Guds folk, bestämdt
att lefva genom århundraden och att tjäna som ett
mönster för alla andra nationer — en statsman, inte en
drömmare, och som inte förnekade världen och köttet,
utan helgade dem. Innebär inte de kristnas sträfvan
efter eftervärldens välsignelse lycka? Och likväl, “mannen
Moses var mycket ödmjuk“ — den undergifnaste och
kärleksfullaste bland män. Äfven han — fastän det
allt i I lämnats utan afseende — var redo att dö för
andias synder. Då hans folk hade syndat, bad han, att
hans namn i stället måtte blifva utplånadt, och fastän
Gud erbjöd sig att göra en stor nation af honom,
föredrog han sitt folks storhet. Han förde dem till Palestina,
ehuru hans egen fot aldrig fick beträda det förlofvade
landet. Hvilken härlig, gudalik gestalt och likväl så
skönt mänsklig. Huru han är modellerad hel och hållen
som en Rembrandt, under det att edra utsvultna munkar
ha gjort af er Kristus endast en dekorationsfigur med
en gyllene gloria. O, Moshé Rabbenu, Moses, vår store
lärare! Nej, Kristus var hvarken den förste eller den
siste af vår stam att bära en törnekrona. Hvad var
Spinoza annat än Kristus i tänkandets förklaring ?“
“Hvarhelst en stor ande uttalar sina tankar, där är
Golgatha“, citerade åhörarinnan.
“Ah, du känner till hvarje ord jag har skrifvit,“
sade han belåten. “Du måste alldeles bestämdt
öfver-sätta mig. Du skall bli min hedningaapostel. Ni äro
goda apostlar, ni engelsmän. Ni blefvo judar under
Cromwell, och nu hålla era missionärer på att plantera våra
palestinska läror i Söderhafvet eller bland Österns moskéer
och pagoder, och era unga män kolonisera okända
trakter med Mose lag. Ni grunda ett världs-Palestina.
Lagen går ut från Zion, men öfver Liverpool och
Southampton. Kanske ni, när allt kommer omkring, äro de
förlorade “tio stammarne“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
