Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Från Stockholms salonger, kulturbilder skildrade i bref till en rappellerad diplomat, af Separatista. VII. Underklass-salonger — Missriktade kulurströmningar — Sociala vrångbilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
brådmogna släkte, som erhållit benämningen grilljannar
och som bildar en af hut vudbeståndsdelarne i den ganska
talrika jeunesse dorée, hvilken fyller våra otaliga
förlustelselokaler och kaféer med sina både i afseende på
utstyrsel och innehåll rätt karrikerade lekamina. Medan
några hufvudsakligen, för att tala med Dickens, äro idel
skjortkragar och leenden, äro nämligen andra egentligen
att betrakta som ett slags trumpna käpphållare och
andra åter som utpräglade bärare af den
laisser-aller-stäm-ning, som lär utmärka sekelslutet.
Stackars sekelslut! Man hör så ofta talas om
människor och kulturföreteelser, som sägas vara å la fin de
siècle, att man alldeles förgäter, att de eller deras likar
i själfva verket ej .äro några nyheter utan funnits till
ganska länge. När man nalkas ett nytt århundrades
inbrott och känner sig besvärad öfver det snart förflutnas
misstag och vanskapligheter, så hittar man emellertid på
att gifva det sista lustret en alldeles säregen
skuldprägel och invaggar sig i den tron, att den sålunda
konstlade typen både är nyfödd och kortlifvad. Men man
bedrar sig, ty det sista skedet i ett århundrades gång
är näppeligen sämre eller bättre än de föregående. Det
kännetecknas måhända af en raskare fart eller större oro,
men det vore orätt att uppfatta denna såsom tecken på
ett alldeles särskildt depravationstillstånd. Man gör
sålunda orätt, om man f. n. ondgör sig öfver t. ex. fin de
siècle-hattar, ty man glömmer att ett ingalunda aflägset
decennium ståtade med ett så vanvettigt mode som
tur-nyren och att litet längre bort i tiden florerade
krinolinen. I afseende på ytan kan man sålunda knappt med
något fog påstå, att seklets kvällstund är tokigare än de
föregående skedena; men beträffande innebörden, d. v. s.
seder och vanor, tankar och föreställningar, så är det
möjligt, att - den var bättre förr än nu, ehuru det är
ganska svårt att bevisa.
I ett fall kan man emellertid märka en betänklig
försämring, som måhända står i samband med
Stockholms storstadsutveckling, men utan tvifvel äfven har
sina rötter i den åskådningen, att det gör ungefär
detsamma hur man lefver, när det blott är ett år eller så
kvar af det berömda nittonde århundradet och man ej kan
veta hvad som kommer efter. Det är på stockholmarnes
så stora och allmänt utbredda benägenhet för utelif, som
jag syftar, eller på deras smak för en ofta upprepad
tillvaro i hvad jag med fara att stöta många för hufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
