Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Ensamhetens stämningar, dikter af Ove
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
557
II.
Därute sjunger en fågel
bland lindarnas gröna blad,
och kvällsoln glimmande tömmer
kring fina slingor en gyllne kaskad.
Det hviskar sakta i löfven . . .
en smekande, len musik
som minner om sus i säfven,
när månen går öfver insjövik.
Det är som klunge ett af sked
i vestanvaggad gren,
när dagen slocknande dröjer
med blekt händöende sken.
III.
Det suckar, det klagar och stönar
bland träden i kyrkogårdens allé,
ur svigtande grenar det dönar
en gripande sorgemusik.
Tyst glider ur jagande skyar
den blekgula månen fram,
och strålarna hoppa och halka
kring grafkors och mossig stam.
Men vissnade, gula och röda,
de fladdra i yrande dans,
i prasslande hvirfvel de skrumpna,
förtorkade bladen ur sommarens krans.
De breda en blodad mantel
kring bänkar och gångarnas sand,
de samlas i färgrika högar
vid grafkullens fuktiga rand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
