Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Herr Buréns två grodor, beskedligen obducerade af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
561
här i Stockholm med Du Puy, Martins och Ellevious i
inånga fall trogne imitatör, fast den tidens dåliga
kommunikationer ej läto publiken så klart inse detta som
fallet i våra dagar skulle varit, Du Puys rykte som stort
geni naturligtvis till stor båtnad. På 60-talet sjöng
Arl-berg Joconde och tjusade där många, ty hr Burén!
Jo-conde är en stor 11 charmeur“, och vidare — efter fransk
källa — “toujours aimable, jamais odieux, seulement un
peu inconstant, frivole, trop facilement amoureux“.
Nu nog med Burén-kurtis).
Prof. Salomans musik till “Diamantkorset“ hade
flera goda sidor, särdeles dess andra akt, åt hvilken vi
på sin tid gjorde full rättvisa. “Diamantkorset44
förfärdigades i mediot af 40-talet. Vi skrifva nu 1898.
Men hur är det möjligt undandraga sig att säga att
Saloman ej är någon Verdi — en ännu vid grafvens
brädd ungdomsfriskt alstrande kompositör? Hr S. har
alltid varit en eklektiker, och i Karpaternas ros t. ex. gaf
han ju stor reception de fete för all världens
kompositörer. Man såg där Wagner och Rossini gemüflich arm
i arm, Schumann skålade med Meyerbeer, ja t. o. m. de
stora fienderna Gluck och Piccini tycktes stå i ett hörn
och pussas. Uti “Bretagne44 kommer nu därtill den nya
veristiska skolan, både Mascagni och Leoncavallo, ty hr
S. ratar ingenting. Dels ofrivilligt komiskt, dels
långtrådigt utan ända, dels med bortglömd teknik, dels med
staffel utan hejd borde detta opusculum senile af billig
försyn för det Salomanska ryktet af hr Burén lagts till
handlingarne — under utvecklande af “sedvanlig
urbanitet44 och “vanlig älskvärdhet44, “hofmannaton44 (från
hvilket hof, bone Deus?) m. m., för hvilket allt hr B.
ej sällan får betyg af 20-åriga avis-scriblerer.
Från utförandet erinra vi oss vår osminkade
beundran för hr Ödrnan, att han kunnat utantill lära sig
hjeltens gratulationskväde till hjeltinnan, ett stycke, där
noterna ramlade om hvarandra på måfå som ärter i en
tunna och — med lika skön klangfärg i orkestern. Frk.
Lindegren, som hade att stå en kvarts tid och se
förtjust ut under detta gallimathias, hembära vi också vår
condoléance. I andra akten hade hr Ödmann en
Öd-mann-aria med rätt skickligt tillrättalagda effekter och
får väl detta förklara hr Ö:s annars öfvernaturliga
godhet att åtaga sig en sådan rol. Löjtnant Forsell i en
militärrol verkade litet mindre civilt än i föregående
saker af samma slag’ och hade att sjunga operans melodi
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
