Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
mellan mitt åskådningssätt beträffande »Hamlet» i det skick,
hvari den nu uppförts å dramatiska teatern, och med det
som hyses af vissa husbönder i fråga om kyrkobesök. Jag
gillar nämligen af fullaste hjärta vederbörandes beslut att
i höst återupptaga Hamlet och att fortsätta att ge den
äfven efter tisdagen den i november; men jag förbehåller
mig själf friheten att under inga som hälst förhållanden
behöfva gå dit igen. För hr Aug. Lindbergs Hamlet i
dess senaste, som man må hoppas, numera fixerade variant
och för fru Sandells Ofelia kunde mycket annat förlåtas
och bortses ifrån. Men nu, ack trefaldt ve, det hela är
dåligt tråkigt och banalt, med knappast en enda ljuspunkt.
Får man säga, att det finns någon sådan, vore det
naturligtvis fru Lindbergs Ofelia, som dock i mitt tycke var
alldeles för robust.
Klandret af hr Skånbergs Hamlet, sådan det tagit
sig mer eller mindre skarpa uttryck i dagsprässen, har
i och för sig icke varit obefogadt. Men om man för hans
totala misslyckande som Hamlet skulle vilja underkänna
hans begäfning och ärliga aktningsvärda artistskap för
öfrigt, gjorde man sig skyldig till en lika stor öfverdrift
som orättvisa. Naturligtvis kan man inte precis klandra
att han ville försöka sig i rollen, men man må förundra
sig öfver den konstnärliga ledningen, som inte i tid med
verklig kraft motsatte sig realiserandet af ett sådant
experiment. Hr Skånbergs framställning var så intresselös
och temperamentslös, att den icke efteråt på något sätt
inciterar till att närmare dröja därvid, när man icke å
dragande kall och ämbetets vägnar behöfver tvinga sig därtill.
Alla öfriga i Hamlet uppträdande — möjligen med
undantag af fru Lindberg och hrr Johansson och Hamrin
— verkade till att bilda en ensemble, som var för
betänkligt uniform i det banala och intresselösa, när det inte
var något värre. Jag har aldrig kunnat sentera hr
Per-sonnes Polonius och kan ännu inte inse rimligheten af att
den gubben skall göras till en så tråkig pajasartad idiot,
som han nu blir genom hr Personnes försorg. Hr
Örtengrens ögonrullande kung är visserligen ofantligt mycket
drägligare, än hr A. Hanssons en gång i tiden var, ity att
hr Ö. skriker inte så öronhinnespräckande hårdt och
entonigt, men i alla fall, så är den svår! Fru Dorschs
något nippertippartade drottning kom en att sakna fru
Fahlmans, så vidt jag nu minnes, tämligen tomt
deklamatoriska drottning.
Hr Hanssons Laertes lär enligt-flera samstämmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
