Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Universella broderskapsinteriörer, af J. A. D.; I. Fru K. A. Tingley och kongressen i Chicago
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
ter, som anhängarne af U. B. hysa om fru Tingley,
blir det mindre underligt, att hon kunde få så många
med sig på kongressen i Chicago. Oförberedda som
de voro, på hvad som komma skulle, bjefvo de fleste,
som ej hade så mycket eftertanke, i sin blinda
beundran för den dyrkade “esoteriske ledaren"
fullkomligt öfverväldigade af det framställda förslagets
geniala idé. Ty den idé, som ligger i ordet
“världsbro-derskap“ är gigantisk, ja sublim.
Det praktiska förverkligandet af universelt
broderskap här på jorden synes mig dock svårligen möjligt
med de förutsättningar och på de grunder, som
an-gifvas i konstitutionen för U. B. Ty universelt
broderskap kan väl knappast realiseras utan att en sann
broderlighet är rådande bland de personer, som
arbeta härpå, och sann broderlighet är en känsla och
ett lif, som står i den innerligaste samklang med
dessa Jesu ord: “Människosonen är ej kommen för
att låta sig betjänas utan för att tjäna; den, som vill
vara främst bland Eder, han skall vara den yttersta
af alla och allas tjänare. “ Sann broderlighet måste
framför allt vara oupplösligt förbunden med
ödmjukhet. En människa, genomträngd af sann
broderlighet, måste ovillkorligen afsky att på något sätt själf
sätta sig upp öfver sina bröder. Huru har nu fru
Tingley tillgodosett detta i konstitutionen för
“Universella broderskapet", hvilken hon själf uppsatt? Det
är alldeles onödigt att afgifva något svar härpå.
Universelt broderskap och universelt tyranni äro tvänne
vid t skilda saker.
Ett ytterligare bevis på fru Tingley’s bristande
ödmjukhet är, att hon numera med stolthet kallar sig
själf för “ledaren af den teosofiska rörelsen öfver hela
världen “ (The Leader of the theosophical movement
throughout the world), negligerande helt och hållet
sådana framstående teosofer som en Olcott, en Franz
Hartman, Annie Beasant m. fl., hvilka dock alla i
fråga om begåfning och kunskaper äro henne
ojämförligt öfverlägsna. Och hennes förmätenhet gränsar
nära nog till naivité, då hon uppmanar andra
organisationer med humanitära syften att ingå som
integrerande delar af U. B. och att antaga dess
konstitution, ty utanför “Universella broderskapet“, förklarar
hon, kan numera intet varaktigt och fruktbringande
arbete till mänsklighetens gagn och folkens
förbröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
