Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Myrorna, af A. Forel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
invecklade sammanhang i båda fallen (myra och
människa) framkallas, därigenom att det verkligen gäller
sociala förbindelser af lefvande hjärnor. Största olikheten
ligger däremot i den medfödda automatismen i instinkten
hos myran, i motsats till människohjärnans ofantliga
individuella plasticitet (anpassningsförmåga). Om man
frågar, hur det kommer sig, att en myrhjärna, af ett
knapp-nålshufvuds storlek (den underbaraste ämnesatom i
världen, som Darwin kallade den), synbarligen kan utföra
lika invecklade saker som den 1 å l1^ kilo tunga
människohjärnan, så måste vi också betrakta saken från andra
sidan, nämligen en myras ofantliga inskränkthet, så snart
hon skall göra något, som icke ligger inom hennes
medfödda instinkt. Vi se den för röfveri så väl anlagda
amazonmyran hungra ihjäl bredvid riklig tillgång på
föda, emedan hon förlorat instinkten att själf äta. Hvarje
art har sin särskilda konstfärdighet, men endast den,
och den uppfinner aldrig något annat. I flera fall, och
bättre än andra insekter, förstår myran visserligen att
lämpa sig efter nya omständigheter, då hennes hjärna
är något större, men likväl blott i mycket inskränkt
mått. Under sitt lif lär en myra nästan ingenting, utom
en viss lokalkännedom och förmågan att skilja andra
myror från hvarandra: hon kan, strax efter hon kommit
ut ur puppan, genom födsel och arf, allt hvad hon
sedermera kan, under det att däggdjuren och äfven fåglarne
kunna lära mycket. Däraf följer, att sådana själs-, d.
v. s. hjärnverksamheter, som ensidigt utvecklade,
begränsade och ärfda, till hela sin mekanism förefinnas i
hjärnan, fordra mycket mindre hjärnsubstans än
förmågan att själf kunna lära, uttänka, lämpa sig, inöfva
nya färdigheter och låta dessa genom öfning blifva
sekundärt automatiska. Denna förmåga, som man kan kalla
plastisk i motsats till instinktens automatism, utmärker
framför allt människohjärnan, ehuru äfven våra tankar,
känslor och handlingar äro mycket mera nedärfda, än
vi tro. Likväl finnes ingen egentlig motsats mellan
instinkten och förnuftets plasticitet. Det finnes snarare
tusen öfvergångar, såsom särskildt de så kallade ärftliga
anlagen, de så att säga i fröet befintliga, men ännu icke
fullt utbildade instinkterna framvisa och skilja t. ex. en
Mozart, en Koszalski, som redan som barn voro
virtuoser, från en omusikalisk människa, med hvilken alla
lärare under åratal förgäfves göra sig möda.
Djur med komplicerade, starka instinkter äro
förden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
