Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Afrikanska galghistorier, af Baumann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
818
risk betydelse och att man nu för tiden med bästa vilja i
världen icke längre kan korsfästas. Men den
föreställningen är alldeles oriktig: hos flera negerstammar i Guinea
är korsfästandet ett populärt afrättningssätt. I synnerhet
i Benin vid Nigerns mynning är det ännu mycket brukligt.
Därvarande negrer visa ölverhufvud spår af en viss kultur
och förstå att åstadkomma egendomliga tekniskt fulländade
bronsreliefer, som anses härleda sig från portugisiskt
inflytande. Äfven korsfästandet har måhända uppkommit
genom efterbildning af kristna altarbilder, hvilket onekligen
vore en ganska egendomlig verkan af transmarin
missionsverksamhet.
Europeiska resande ha väl redan under föregående
årtionden hängt upprorsmakare och andra ogärningsmän
bland sitt manskap. Men systematiskt utveckladt blef
hängandet först genom den moderna kolonialpolitiken. Ett
ofantligt gynsamt studiefält erbjöd det tyska Östafrika vid
tiden för araksupproret; icke blott därför att passande
de-iinkventer då alltid funnos i stort antal, utan också därför
att dessa vanligen voro så utmärkt kvalificerade för galgen
att man med stor lust och kärlek egnade sig åt uppgiften.
I början exekverades dödsstraffet medelst skjutning, men
detta upphörde dock snart, icke blott af hänsyn till den
starka patronförbrukningen, utan äfven af högre skäl. En
muhammedan, som skjutes af otrogna, kommer nämligen
direkt in i paradiset. Där är han i tillfälle att sällskapa
med huris och på ett angenämt sätt vederkvicka sig efter
jordelifyets strapatser, så att straffet att bli skjuten i visst
hänseende föreföll rent af önskvärdt. Vida mindre enkelt
gestaltar sig förhållandet vid hangandet, enär genom
det-samma alla enligt muhammedansk åskådning rena
öppningar på kroppen tillslutas, så att själen har ingenting annat
att göra än att fara ut den orena vägen. Detta gör den
i Muhammeds och paradisets öfriga invånares ögon eller
snarare för deras näsor illaluktande och den måste under
nägra århundraden renas i skärselden, innan den kan fä
tillträde till profeternas och huris sallskap. Därigenom
framträdde hängandets straff’ i en mindre angenäm
belysning än det att skjutas och blef därför föremål för ett
grundligt studium från de ledande kretsarnes sida. Man
hade dem att tacka för en sak, som snart blef påfallande:
i Afrika förstod man sig vida bättre på än i Europa att
hänga. Det är en sak som man icke sällan kan observera
i kolonierna: kongostatens svarta soldater aro mycket
bättre utbildade än de belgiska i Belgien, järnvägarne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
