Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Tiberius, af Axel Ideström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
825
blekhyad, finnarne i lians ansikte, och de skarpa vecken
kring munnen och den lilla hakan ge ett intryck af
sjuklighet. Men bröstet är äunu hoghvälfdt och de
grofva lemmarne spänstiga, det är en atletisk kropp, som
näppeligen vittnar att den öfver sjuttio år kämpat
hårdt i lifvets strid och äfven frestats i dess glädjefäster.
Den har bevarat sin styrka genom naturliga
förutsättningar, den har hållits uppe af en titanisk själ.
Se in i mannens ansikte, se honom i ögonen den
som vågar. De tunna, sammanbitna läpparne, den djupa
blicken, som ser dig öfverlägset, hånfullt an, röjer
våldsam lidelse, men en lidelse kufvad af en än starkare
vilja. Som han nu ligger där och låter blicken irra ut
öfver det .blånande hafvet, förrådes.en annan flik af hans
själ. Det är ett bittert lidande, en orolig hopplöshet,
dock äfven den behärskad af den järnhårda viljans tygel.
Denne man är Roms kejsare, världens herre,
Tibe-rius Claudius Nero.
Mannen på stolen bredvid honom är hans vän och
högra hand. Det är en ståtlig karl i sin fulla kraft, en
äkta romersk världsman med den fina, purpurkantade
müsslinstogan draperad efter sista modet. Han håller i
sin hand en papyrusrulle, som han föreläser kejsaren.
På bordet framför honom ligga flere dylika, både skrifna
och oskrifna, och en väldig fjäderpenna står i ett
bläckhorn af drifvet silfver. Tiberius lyssnar med
sammanbitna läppar och stela drag medan Sejanus läser:
— “Noggrant kan jag påminna mig och äfven med
flere vittnen styrka det han yttrade det Biberius’ var
ett ypperligt namn, betecknande för personen och att
han framställde en förmodan om Cæsars snara död.
Misstänkande ett. hemligt anslag frågade honom Apicius
om orsaken till hans , åsikt, framhållandn Cæsars
ypperliga hälsa och starka kropp. Horatius svarade honom
då med dessa ord: ’Vid sjuttio års ålder släpper ej en
Hercules ostraffadt sina lustar lös’. Då Apicius invände
att ingen med säkerhet kunde säga hur Cæsar lefde pa
Capreæ, svarade han: Hvarför tror du då en sådan
Caprineus gömmer sig undan ?“
Sejanus af bryter sin läsning.
— “Det är nog. Jag sänder detta bref till
senaten. Fäderna skola döma honom. Han skall förjagas
ur landet.“
“Hvad gagnar det att piska en hund, han
förblir ändå en hund“, säger Tiberius. Men rösten darrar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
