Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Snö, stämningsbild af W. Anson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
834
Då jag om morgonen drager upp gardinen för mitt
fönster, ser jag blott snö framför mig, snö på parkens
kastanjer och lindar, snö på staket och alla tak. Inne
i trädgården stå äppleträden höljda i snö, rabatter och
gångar har försvunnit och jag ser blott en enda hvit
matta som glittrar i sblskenet under den klara, högblå
himlen.
Ute på gårdsplanen är ungdomen redan i färde med
att kasta snöbollar och de tumla om i snön under skratt
och rop.
Fram på förmiddagen kommer det stora ploglaget
för att göra vägar farbara och de föra lif med sig i den
allvarstunga vinterstämning som gripet naturen. Men
blott för en kort stund. Man hör deras hojtande och
maningsrop på dragarne, då de köra förbi och sedan
blir allt lika tyst och stilla som förut.
Solen står högt på himlen och de hvita snöfälten
glittra i skenet, då jag vid middagstid vandrar ut ur
byn och upp mot berget som ligger ofvanfor. Öfver
fälten och ängarne ligger snön alnsdjup och täcker
markens alla ojämnheter. Och berget och skogen däruppe
synas likt en stor hvit mur. Så kommer jag in i hagen
som ligger på sluttningen. Snön ligger tung på
björkarnas fina kvistar och smidiga grenar, hvilka vid
beröring sänder regn af glittrande snö. Enarne stå som
bildstoder, höljda i hvitt och kasta djupblå skuggor.
Och öfver buskarne ligger snön som kuddar. Så går
vägen alltmer uppåt, snåren blifva tätare, mörkare, och
skogen tager vid. Härinne är tyst och hemlighetsfullt.
Intet ljud af ett lefvande väsen, icke en barr som rör
sig, jag hör blott ljudet af mina steg som dö bort i
tystnaden. Snåren ligga mörka och trolska, till dem
når ej solen, här syns ej den klarblå himlen. Under
snötyngd stå träden och drömma vintersagor. Granarnas
grenar hänga tunga af snö och de stolta tallarnas kronor
äro ett enda hvitt. Så om en stund ljusnar skogen, gör
en glänta och jag kommer ut på en brant af berget.
I glittrande solsken ligger dalen nedanför mig i
vinterskrud med fält och gårdar och löfdungar.
Framför mig på andra sidan dalen reser sig skogen hvit.
Och rundt omkring bygden syns en kam af snöklädda
skogar och bortom dem de blånande bergen, som tyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
