Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 2. Folkets frälsare. I—VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
niskor i jämförelse med våra domare. Hvad beträffar
vår så kallade liberala press, är den ingenting annat
än en hycklare, maskerad såsom Frihetens gudinna. “
"Och hvad är du maskerad som?“ frågade
Fried-land ironiskt. “Om du verkligen menade uppriktigt,
skulle du dela ut alla dina fina saker mellan smutsiga
arbetare och bli soin en af dem, i stället för att gå
på deras möten i blanklädersskor.“
“Nej, min käre vän, det är just för att visa de
fattiga hvad de böra åtrå, som jag går dit klädd i
blanklädersskor. Ödmjukhet och förnöjsamhet äro
visserligen kristliga dygder, men i ekonomiskt
afseende äro de synder. Hvilket är den största olycka
för ett folk? Jo, att inte ha några önskningar, att
som lata lassaroner ligga och steka sig i solen. Men
att ha många önskningar och behof och att söka
tillfredsställa dem alla, det är dygden för dagen, för den
nuvarande politiska ekonomiens era. Jag har alltid
varit rädd om mina kläder, emedan jag anser det
vara vår plikt att söka göra oss behagliga för
andra. Om jag gick till arbetarmötena i en smutsig
skjorta, skulle arbetarne själfva vara de första att
förebrå mig det förakt jag visade dem. Och hvad
det beträffar, att bli en fattig arbetare, så föredrar
jag att bli en arbetare inom den sfer, där jag anser
mig kunna uträtta mest, och jag använder mina
inkomster i sådant ändamål. Jag har åtminstone ärligt
förtjänat dem.“
“Ärligt förtjänat!“ upprepade Friedland föraktligt.
“Det är första gången jag hört det benämnas så.“
Och härvid kastade han en betydelsefull blick på det
vackra porträttet på väggen.
“Jag vet mycket väl att du inte har privilegiet
att umgås med mina vänner utbrast Lassalle, nu för
första gången förlorande tålamodet. “Jag vet att det
är grefvinnan Hatzfeldt som hjälpt mig, och alla
dessa långa år, de bästa åren af mitt lif, hvilka jag
ridderligt egnat åt att hjälpa en stackars förtryckt
kvinna, skulle jag således räkna för intet och anse
det ohèderligt att mottaga äfven den ringaste
anställning vid ett af de kolossala godsen, jag återvunnit åt
henne! Bara mitt honorar som jurist skulle ha varit
dubbelt så stort! Men bah! h varför ödar jag tiden
på att disputera med dig?“ Han började otåligt
vandra fram och åter i rummet. “Blott det att jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
