Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 2. Folkets frälsare. I—VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
på besök till sin dotter och måg. Dessä kände sig
obehagligt öfverraskade och bådo honom enträget att
icke nämna något om deras judiska börd. Den gamle
blef förargad, men svarade likväl intet. Då alla
gästerna intagit sina platser, reste sig den åldrige
Las-salle och begärde ordet, och då det blifvit tyst rundt
omkring, frågade han dem, om de visste att de
be-funno sig vid en judes bord.
“Jag anser det vara min plikt att underrätta er
om, att jag är en jude, att min dotter är judinna och
min måg jude. Jag vill inte genom bedrägeri
förskaffa mig äran af att äta tillsammans med er!“
De artiga gästerna hurrade för den gamle, men
värden var utom sig af raseri och förlät aldrig sin
svärfar.
III.
Lassalles skratt dog dock snart bort. Det var en
annan hågkomst, som bragte honom till tystnad. Han
var död — den ståtlige, gladlynte gamle mannen.
Aldrig mer skulle hans blå ögon hvila med kärlek
och stolthet på sin så briljante favoritson. Och endast
för några månader sedan hade han tyckts vara typen
för en kry åldring. Hur ömt hade han icke vakat
öfver sin stackars sjuka hustru. Alltid fanns han till
hands för atl stödja henne, då hon gick, skar maten
för henne, då hon åt och trots alla plågor och elände
fylldes hennes matta ögon af kärlekens eld vid all
denna ömhet. Och nu måste denna arma, döfva,
förkrympta lilla moder släpa sig fram ensam. Han
påminde sig en gång ha frågat fadern:
“Hvad skall du göra i dag?“ och då hade den
gamle svarat, läggande sin hand på sonens skuldra:
“Ingenting annat än älska dig, mitt barn.“
Ja, han hade i sanning älskat honom!
Hvilket outtröttligt tålamod hade han icke alltid
haft med honom; tålamod med den egensinnige,
öf-vermodige gossen, hvilken brukade förfalska
föräld-rarnes namn på skolintygen och hota med själfmord,
då fadern gaf honom stryk: tålamod med den vilde,
upproriske ynglingen, för hvars högtrafvande sinne
hela församlingen af bannande professorer tycktes
honom som en massa otäcka kråkor och korpar,
hackande på den fallne örnen, hvilken likväl endast
Nordisk Revy, V. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
