Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 2. Folkets frälsare. I—VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Nu, da hou blifvit äldre, och lugnat sig, inser hon
nog hvad hon förlorat. Men du kominer väl aldrig
att lata locka dig?“
“Nej, det kan ni vara lugn för!“ Hennes ansikte
lystes upp och såg i detta ögonblick helt
ungdomligt ut.
“Du är så okunnig vis å vis kvinnor, mon cher
en/’ant\ sade hon, smekande hans mörkbruna lockiga
har. “Du är ett riktigt barn, utan någon
omdömesförmåga, så snart det är fråga om dem.“
“Och ni är så okunnig i fråga om män“, tänkte
Lassalle inom sig, ty hans förnekande af den ryska
Hickan hade åter kommit honom att i inbillningen
se framför sig den tjusande bilden af sin Brünnhilde.
1 rodde då grefvinnan att en man för evigt kunde
lefva på minnen? Det var visserligen sann t att hon
dragit sig tillbaka till ett slags moderlig ställning,
men en verklig moder skulle ha känt, att förhållandet
dem emellan icke var lika tillfredsställande för honom
som för henne.
Grefvinnan tycktes liksom gissa hvad som
försiggick inom honom.
“Om du kunde finna en hustru dig värdig",
utbrast hon. “En hjärna, som vore ett motstycke till
din, en själ hvarmed du kunde sympatisera, ett hjärta,
i hvilket dina trumhvirflar gaf eko, med ett ord, en
som kunde dela dill fängelse eller din tron — men
hvar finna denna idealvarelse?"
“Ni har rätt!" utropade Lassalle tillfredsställd.
När allt kom omkring, var Helene ju endast ett barn
med ett barns vilja, bruten vid första hinder. “Aldrig
har jag ännu träffat någon kvinna, hvilken jag känt
vara min jämlike. Om jag någon gång kunnat
uppelda dem till entusiasm, har det blott varit för ett
ögonblick. Nej, jag har alltid vetat att jag måste
lefva och dö ensam. Jag har ju talat om för min
ungdomskärlek för Bosalie Zander, min gamle kamrats
syster, och som ännu är ogift af kärlek till mig. Men
jag visste, att gifta mig med henne skulle vara
detsamma som att göra mig själf till krympling genom
min kärlek. Ensam kan jag uthärda allt, men att
draga en svagare varelse inom sferen för milt tragiska
öde? Nej, Curtius måste ensam hoppa ned i
af-grunden.“
(Forts, i i), h.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
