Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - En döende furstefamilj, af Paul Meijer-Granqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
blef sonen Roland verkligen “prins“ — om det än
dröjde, innan familjen ville kännas vid honom. Men
så lyckades en dotter af hans förutnämda faster
Ma-dame Wyse, som hade hade en slags äktenskapsbyrå af
finfint slag, afyttra honom såsom måg till “spelkungen“
Blanc från Monte Carlo, som ville se sin dotter Marie
som “verklig prinsessa. Så fick Roland pengar —
mycket pengar — blef snart enkling och residerar nu i
Paris med sitt enda barn, en 17-årig dotter, såsom en
af alla erkänd celebritet, — fr. o. m. några veckor, t. o. m.
hufvudman för hela huset Bonaparte. Om han ej gifter
om sig och erhåller söner, skall Luciens linie med
honom utdö.
— Vi nämnde, att den aflidne var och prins
Roland numera är hela huset Bonapartes hufvudman. Som
bekant var nämligen Lucien Bonaparte Napoléon I:s
äldre, Jéröme hans yngste broder. Och å propos detta
kan det ju antecknas, att detta förhållande verkligen gaf
anledning till, att år 1881 en fraktion inom det
Bona-partestiska partiet, utledsen vid Jérömes gräliga familj,
föreslog att erkänna prins Charles såsom husets
hufvudman äfven i politiskt hänseende, d. v. s. arfsberättigad
till de kejserliga tronanspråken på grund af den ofvan
omnämnda kejserliga resolutionen från de 100 dagarne.
Men efter hvad vi redan yttrat om hans personlighet,
torde man lätt inse, att han rent af med förskräckelse
af böj de detta försök.
Den nu aflidne saknade dock ingalunda personligt
mod och ett värdigt uppträdande. Såsom en lämplig
afslutning på denna lilla artikel kan anföras följande
lilla drag. Då 1870 olyckorna skockade sig öfver
Frankrike, skyndade han sig att intaga sin plats i armén; han
hade nämligen majors rang. Såsom sådan befann han
sig i Metz vid dess kapitulation. Bazaine föreslog
honom då, att han icke skulle uppgifva sin militärrang,
utan sin rang såsom “prins af franske kejsarens familj“,
i hvilket fall han skulle anses undantagen från
kapitulationen. Men detta vägrade prinsen bestämdt: “En
Bonaparte kan kapitulera“, yttrade han, “men fly — icke!
Och det Ni föreslår, vore blott ett slags flykt“. —
Sedermera erbjöds honom i fångenskapen bättre
behandling m. m., allt på grund af hans börd; men då prinsen
på sin fråga, om ej samma lindring skulle komma hans
förman i tjänsten öfverste (nu general) Saussier till del,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
