Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Bacill-funderingar, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mel och jord, tills ett nytt ännu fruktansvärdare helt
bildas däraf, som lik en svart, dödande dimma från alla
sidor på en gång faller ned öfver Herkules. Han
sträcker på sig, svettas och stönar . . . skall han segra?
Ingen saga har uppfunnit något dylikt. Det är
människan — mänskligheten, som strider mot bacillen.
En hjältetragedi ur verkligheten om man kunde
lugnt åskåda det från Mars eller Sirius . . . Men vi
stå det närmare.
På var gamla planet har i själfva yerket ett ytterst
märkvärdigt fall inträffat. Den högsta och den lägsta
formen af organiskt lif stå i öppen strid mot hvarandra.
Vi hafva en liknande strid mellan de lägsta och de
öf-versta lagren inom kulturfolken: nämligen den sociala
frågan. Men denna strid förefaller betydelselös, om
man jämför den med den förra. Vår sociala kamp är
ett moment inom själfva den stigande
kulturutvecklingen, hårdt, men nödvändigt, om denna utveckling skall
gå framåt; alla dess trådar syfta på framtiden, det är
en kamp för något bättre, utöfver den hittills uppnådda
nivå’n. Striden mot bacillen däremot är blott den
zoologiska arten “människans“ försvarsstrid. Den är ännu
en gång en afgörande kamp mellan höjdpunkten af all
lifsutveckling och det uråldrigaste, enklaste och simplaste,
som lifvet frambragt, hvarmed lifvet för millioner år
sedan gjort sin första insats, och som lifvet under alla
dessa millioner år släpat med sig som en rå, af all
utveckling ännu osmält ur-rest jämte den högre
utveckling, på hvars höjdpunkt människan står.
För att detta skall kunna, fattas fordras en
förklaring. När man i våra dagar talar om bacillen, tänker
en på de allra minsta djurformer, hvilka liksom
mikroskopiska små maskar intränga i människokroppen — en
annan på små växter, kanske svampar, hvartill det
gängse namnet klyfsvamp gifvit anledning. Båda
de-larne gifva en falsk föreställning. Man måste utgå från
cell-teoriens grund för att genomskåda de stora
motsatserna i striden. Cellen är en liten del af lefvande
materie, som utvisar en viss begränsning, en viss
själf-ständighet till form och funktion. Hvarje människa är
en kolossal, samhällelig förening af dylika cellar.
Millioner gånger millioner sådana sitta invid hvarandra för
att bilda hennes kropp. Genom arbetets fördelning
åtskilda till sina förrättningar, bilda de hennes organ.
Hon är en stat af celler. Och såsom det är med
män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
